Snart stundar Kulturnatten, diversearrangemanget som får folk att konsumera finkultur och fulkultur och sedan det som inte är någon kultur alls. Det är liksom en allmän mobilisering där alla får vara med och visa upp sitt kulturskapande. Inga krav här inte. Det är också charmen med detta arrangemang.
Frågan är om namnet är det rätta. När den riktigt mörka natten faller på, stänger de flesta scenerna och när midnattstimman slagit in har kulturkonsumenterna somnat in.
Kulturnatten och att den överlevt i tio år är snarare en ljuspunkt, en kulturdag där så mycket annat på kulturområdet i Norrbotten nu förvandlats till natt.
Mörkermän och mörkerkvinnor har intagit stadshus och landstingshus detta dystra 2015. Först på den politiska slaktbänken hamnade Dansens hus – trots färdiga och feta statsanslag. Dansens hus hade gjort Luleå lite speciellt. Vi ska inte skriva det där med att hamna på kartan, det överlåter vi åt pillerögda kommunpolitiker, men danshus finns inte i varje stad. I Sverige finns det ännu bara ett och det kunde ha blivit två.
Näst i tur till den politiska slaktbänken stod Norrbottensteatern. Utlovade ekonomiska anslag från Luleå kommun och landstinget bantades bort och teaterchefen Karin Enberg konstaterade att då kan teatern inte leva upp till sina mål. Några nya mål kom inte ägarna med och då sade teaterchefen upp sig. Så ska en riktig chef göra.
Och så det senaste där landstinget skär ner turnébidraget till producenter av scenkonst. Visserligen en blygsam bantning, men den innebär att ett antal norrbottningar i glesbygden inte får uppleva professionell scenkonst.
Det intressantaste i denna sista kulturnedskärning är motiveringen. Den förefaller vara grunden för den nya kulturpolitiken i de nya politiska ledningarna i landstingshuset och i stadshuset. Motiveringen är nämligen att Norrbotten satsar mera än Västerbotten!
Västerbotten får däremot vara bättre än Norrbotten. Ett nytt länsmuseum i Norrbotten, i klass med Västerbottens, ser ut att förbli en dröm. Och vi har ännu har vi inget konstmuseum i Norrbotten.
Vi får alltså inte vara bättre än Västerbotten. Med ett sådant politiskt mål, att inte vara bättre än någon annan, känns det trist att vara norrbottning. Måste vi flytta?