Herre min je, tänker jag när jag plöjt igenom "Berlusconi Italienaren". Snacka om skilda världar.
Håkan Juholts upphaussade lägenhetsaffär framstår som en fjärt i universum jämfört med Berlusconis äventyr i rättvisans utmarker. Lägg till detta hur han ogenerat trampat på och förnedrat människor, inte minst kvinnor, slängt ur sig politiska grodor såväl på hemmaplan som utomlands, haft samröre med maffian, för att inte tala om ett otal nattliga möten med prostituerade. En tiondel av en promille skulle få en svensk toppolitiker på fall. Men nu är spelplatsen inte Sverige, utan Italien.
Berlusconi - italienaren är skriven av svenskfödda Kristina Kappelin, sedan 20 år verksam som journalist i Italien. Hon har gjort en ytterst detaljerad genomgång av Berlusconis väg från byggentreprenör, ägare av fotbollslaget Milan, via mediamogul till premiärminister. Dessutom har Kappelin valt att ge sin beskrivning av det italienska samhället. Moralen, religionen, kynnet, synen på maffian, allt i syfte att bättre förstå fenomenet Silvio Berlusconi.
Kanske inbillar vi oss att Italien, som för övrigt utgjorde kärnan i den första EU-familjen, ska befinna sig i framkanten inom en rad samhällsområden Tänk så fel vi kan ha. Italien är visserligen splittrat politiskt men i det stora hela kraftigt baktungt konservativt, inte minst beroende på katolicismen och den ständigt närvarande påven. Alla politiker, så också Berlusconi, vet att det gäller att hålla sig på god fot med Vatikanstaten.
Italien har till exempel inte mycket att yvas över när det gäller jämställdhet. Förutom en manschauvinistisk kultur, och med Berlusconi som prototyp, så har Italien den lägsta förvärvsfrekvensen bland kvinnor inom hela EU. Barnafödandet är också det lägsta beroende på en uselt utbyggd barnomsorg. Bilden av italienska kvinnor vid spisen tornar fram.
Inte heller på utbildningens område är Italien något framgångsland. Pedagogiken är ålderdomlig och de med ambitioner ger sig snabbt iväg till länder där det finns karriärmöjligheter.
"Gamla män styr ett land som håller tillbaka samhällets mest vitala och dynamiska krafter", sammanfattar Kappelin.
Hur blir då den sammanfattande bedömningen av Berlusconi efter genomläsning av Kappelins storverk.
Besatt av pengar, driven av ett enormt politikerförakt, jo faktiskt, hänsynslös och utan någon som helst skam i kroppen. Och när det gäller att vara hänsynslös och utan hämningar gäller det inte minst utfallen mot politiska motståndare. Till och med Göran Persson har fått sig en skopa. Tillsammans med en rad andra regeringschefer strålade de två samman 2003 på en middag under den tid när Italien innehade ordförandeskapet i EU. Berlusconi vände sig mot Persson.
"Ni sitter på min yttersta vänsterkant. Jag hoppas att det inte avspeglar er politiska hållning".
"Det är genetiskt, herr konseljpresident. Jag är svensk", löd Perssons reptilsnabba svar.
Den fråga som återstår att besvara är hur Italien i omgångar från 1994 till 2011, kunnat ledas av en person som runt om i det politiska Europa betraktas som en pajas och som på hemmaplan ständigt gjort bort sig. En förklaring är förstås det grepp han under många år haft över media, inte minst ett stort antal tv-kanaler. Där har Berlusconi obehindrat kunnat saluföra sina åsikter.
En annan förklaring är att Berlusconi i mitten av 1990-talet innebar någonting helt nytt i italiensk politik. Han sågs som en motvikt till ett gammalt förstenat system och med politiska partier knutna till maffian. Efter en rad skandaler rasade vid den här tiden det statsbärande Kristdemokraterna samman. Uppbackad av betydelsefulla personer och intresseorganisationer, och vem vet kanske också maffian, var manegen krattad för Silvio Berlusconi.
Som svensk är det fullständigt obegripligt hur italienarna vid tre tillfällen röstat fram Berlusconi till premiärministerposten. Det är det också för Kristina Kappelin, som redan i förordet väljer att vända sig mot det italienska folket.
Ser de inte hur han skämmer ut landet i internationella sammanhang? Märker det inte vilken mansgris han är? Förstår de inte att han är en skurk? Inser de inte att han indoktrinerar de med hjälp av sitt medieimperium? Begriper de inte att en sådan man är en fara för demokratin?