Vad är feminism för dig?
– Marilyn Monroe sa: ”kvinnor som vill vara jämställda män saknar ambition.” För mig är feminismen ett arbete, en rörelse, en vision om en förändring av en ojämlik värld. En utopi som handlar om mer än ”mänskliga rättigheter”. Det är också mitt jobb, mitt liv, min passion och min värld.
I titeln på din nya bok stavar du det femme-inism. Vad menar du med det?
– Femme betecknar en feminin flata i lesbisk subkultur. Jag använder femme som ett paraplybegrepp för queera femininiteter och femme-inism handlar för mig om att sätta fokus på femininitetsföraktet i världen och på nya sätt att tänka kring femininitet och feminin sexualitet. Jag är inte intresserad av män eller relationen mellan män och kvinnor utan av relationer mellan kvinnor inom feminismen. Femme-inism handlar också om att undersöka feminin diskriminering, varför kvinnlighet ses som något ytligt, sexualiserat, underordnat och passivt; något de flesta kvinnor kan relatera till.
Finns det något svar, någon lösning?
– På vad? Våra lösningar kommer att vara olika beroende på vad vi anser är problemet. Jag tror det är svårast för heterosexuella feminister; för dem är mannen både problemet och lösningen. Skillnaden mellan könen är både erotiserad och ”farlig”; en källa till både drömmar och rädslor och framförallt en massa idealiserade förväntningar som är svåra att ge upp. Men att alla borde få ha den könsidentitet och de kläder vi vill utan att trakasseras om vi inte följer genusnormer kan väl inte vara så svårt?
Det finns många som väljer att inte kalla sig feminister, varför tror du att det är så?
– Gör det? Jag känner inga! Om du frågar människor om de tycker att män och kvinnor ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter så svarar de flesta nog ja. Det som det råder olika meningar om är varför ojämlikhet finns och vad vi ska göra åt det. Feminism innebär förändring och de som är rädda för förändring behöver därför svartmåla feminism och feminister. Tänk själv, googla, läs en bok, gå en studiecirkel eller lyssna på en föreläsning.
Hur påverkade Belinda Olssons tv-serie Fittstim – min kamp den politiska debatten?
– Det satte igång mediasamtalet kring feminism igen. Vi som jobbar med frågorna vet ju att det var en snäv och subjektiv bild av feminismen som visades, och framförallt tror jag många som sett Belinda som en förebild blev besvikna på hur konservativ hon blivit, inte minst i frågor som rör sexualitet och kropp. Men det faktum att feministiskt initiativ fick 1000 nya medlemmar efter första programmet visar att det finns gott om feminister i Sverige! Själv tycker jag att Jills veranda med Titiyo och Kakan Hermansson var bättre och mer pedagogiska program för de behandlade riktiga frågor: rasism och homofobi. De är två av mina idoler.
Vad var det som gjorde att du blev feminist?
– Jag blir feminist om och om igen. När jag började plugga och tänka insåg jag att världen är sexistisk, att olika villkor råder för män och kvinnor på arbetsmarknaden, i sexualiteten, i politiken, på universiteten och i det offentliga rummet. 90-talet var en explosion av nya feministiska engagemang och jag har kvar känslan från den tiden – feminism är viktigt. Nyligen satt jag i ett rum med tio sjukskrivna personer. Nio av dem var kvinnor. De hade utöver extremt krävande jobb också huvudansvaret för hem och familj och när de ”gick i väggen” hade flera av dem också fått problem i äktenskapet – deras män klarade helt enkelt inte av att sköta sin eller, gud förbjude, huvuddelen av ansvaret för familj och hushåll under en tid. Det gör mig förbannad att det är så det ser ut.
Hur ser feminismen i Sverige ut i dag?
– Den är fantastiskt mångfacetterad, levande och engagerad. Det finns massor av olika feminismer och olika sätt att jobba på. Vi har en rik och kreativ kultur och en massa inspirerande nya sammanhang och samtal. Antirasistiska och queerfeministiska perspektiv är numera självklara. Genusvetenskaplig forskning och teoretisk utveckling är på frammarsch.
– Som resten av Sverige behöver delar av feminismen göra upp med en vit heterosexuell medelklassnorm. Feminism är mer än jämställdhet mellan män och kvinnor, det handlar också om andra maktordningar. Den absolut viktigaste frågan för alla just nu borde vara den ökande rasismen och fascismen i Sverige.
Varför behövs kvinnodagen?
– För mig är varje dag en kvinnodag men 8 mars är feminismens dag, en dag att hylla allt det feministiska arbete som gjorts och görs. En dag för att hedra och minnas att det är på grund av modiga feminister som kvinnor nu kan läsa på universitetet, äga, arbeta och rösta. Att kvinnor inte måste gifta sig, att våldtäkt är förbjudet och att föräldraskap numer ses som ett gemensamt ansvar. För mig är det dock inte jämställdhetens dag, inte pappornas dag och inte ”vi måste tänka på männen”-dagen. Det är kvinnodagen.