Var är svänget?
BOKAll that Swedish Jazz - 12 svenska jazzstjärnor som erövrar världenLisbeth AxelssonVotum förlag
Foto: CLAUDIO BRESCIANI / SCANPIX
I synnerhet i Tyskland där bolaget Act fångat upp Victoria Tolstoy, Rigmor Gustafsson, Nils Landgren och många fler. Ni vet - det där bolaget som aldrig fattat att skivomslagen faktiskt kan vara konst, utan behandlar sina artisters paketering som om de vore "Musik" från Konsums gamla blåvita utbud. Men det är kanske förlåtet så länge musiken når ut till en stor marknad.
Fast det är inte bara tyskarna som fallit för den svenska jazzen och i musikerkretsar nämns svenska jazzmusiker med respekt. Det stora beviset för svensk jazz framgångar kom kanske när Esbjörn Svenssons trio hamnade på omslaget till den legendariska tidningen Downbeat.
Det finns faktiskt de som talar om att jazzens kreativa centra flyttat till Europa. Och det med ett visst fog, då den amerikanska jazzen drabbats rätt hårt av den neokonservativa trumpetaren och jazzentreprenören Wynton Marsalis idéer. Dessutom har den europeiska kulturpolitiken med statliga anslag och långsiktiga strategier gett förutsättningar för ett levande jazzliv enligt Stuart Nicholson som skrivit Is jazz dead? (Or has it moved to a new adress).
I Sverige har det onekligen varit så. För vad skulle jazzlivet vara i Norrbotten utan Norrbotten Big Band, musikhögskolan och en tydlig kulturpolitik?
Betydligt skralare är det krassa svaret.
Och i Lisbeth Axelssons bok All that Swedish Jazz - 12 svenska jazzstjärnor som erövrar världen menar Rolf Jansson i inledningsorden att svensk jazz upplever en ny guldålder i klass med 50- och 60-talen.
Men Lisbeth Axelssons bok är inte så mycket ett grepp över det allmänna tillståndet i svensk jazz, som ett porträtt av tolv utvalda svenska jazzstjärnor.
Det är förstås vanskligt att välja tolv stycken, då det finns så många. Här har Nils Landgren, Viktoria Tolstoy, Magnus Lindgren, Karin Hammar, Magnum Coltrane Price, Jan Lundgren, Rigmor Gustafsson, Jon Fält, Lisen Rylander Löve, Andreas Öberg, Peter Asplund och Martin Tingvall valts ut.
Själv saknar jag namn som Jonas Kullhammar, som spelat en central roll i svensk jazz under senare år. Men så är det med val och begränsningar, och det är absolut inget fel på de som valts ut. Det är många tunga namn från landets jazzscen.
Men tyvärr får boken All that Swedish Jazz -12 svenska jazzstjärnor som erövrar världen inte den tyngden. För det är tolv ganska hovsamma personporträtt i reportagestil som presenteras, tillsammans med ett kvalitativt varierande bildmaterial bestående av reportagebilder, porträtt och material ur privata album.
Under läsningen funderar jag mycket på varför jag, trots mitt intresse för musiken, så sällan blir engagerad i texten. Först tänker jag att det är för att jag själv intervjuat ett antal av de musiker som finns med i boken. Att jag vet för mycket om en del av dem. Men samma känsla infinner sig i texterna om de jag inte intervjuat.
Det är något med hovsamheten. Det känns stundtals som att jag läser ett hovreportage av Herman Lindqvist.
Visst blir det intressant då och då - som i intervjun med Karin Hammar då Axelsson berör gubbigheten inom jazzen och hur Hammar ibland värderats för sitt utseende istället för sin musik.
Men det blir alltför mycket framhållande av musikernas förträfflighet och deras framgångar och för lite borrande i musikens kärna och väsen, vilket jag anar var den ursprungliga intentionen. Det som skulle ge texterna riktig nerv.
Och genom boken väntar jag helt enkelt på att något ska säga mig "come on katten, det svänger ju". Men det kommer aldrig någon Baloo och rycker mig i svansen.
Så jobbar vi med nyheter