På något underligt och outgrundligt sätt så avkrävs även konstnärerna idag ett politiskt ställningstagande; i flödet, med eller mot. Aase Berg tycks i Hackers leka (eller vara allvarlig, går inte att avgöra), med retoriken i sociala medier idag. "Hot", "Provokationer", "Utspel", för att få medspelaren på det sociala fältet att reagera. Bergs utsaga om mat kan tolkas ironiskt eller bokstavligt: "Sallader är för veklingar/Jag äter bara råbiff/när pälsen kokar/i glödande skymning/som du sakta/slickar såren/av mina hälar".
Eftersom tolkningen av dikterna har så otroligt lösa ramar, beroende på vilket ställningstagande läsaren själv har, så är det knappast fel att säga att Berg är subversiv. Undergrävande på så sätt att texten hela tiden ifrågasätts, och därigenom också ens egen läsning.
Men. Aase Berg verkar inte föra det politiska projektet helt i hamn, utan badar med stort välbehag i ett helt annat poetiskt landskap, där miljö, jag, och språk samverkar på ett njutbart sätt, utan att för den skull vara lättköpt eller lättskrivet.
En bilresa längs en väg får arketypiska proportioner, med metaforisk laddning. "Åkdonen ilande av ansiktslösa spöken. Tungt mörklagda vehiklar formar svarta smitvägar av asfalt in mot jordens hjärta." /Vågor av osynligt hopp, en forsande flod av snabbhet./
Ändå är det politik, och nu är den rätt så gammaldags, som det hela landar i. "Kriget, vapnen, maskulinerna. Vad är det ni offrar, vad ska vi betala detta pris för. Det är inte hästarna ni stänger in, invaderar, dödar. Det är handlingsutrymmet. Det som kallas frihet./
Dikterna är opportunistiska i sin öppenhet för tolkningar (vem vill inte ha fred..), och därmed också svåra att säga om utsagorna är just hot eller provokationer, eller ärliga utspel. "Tvångsavsluta: Överta mannens våld, man kan queera det, går i slutändan under./Under finns: List, Slughet, Framförhållning."
Var diktjaget faktiskt står är dock svårare att säga. Kanske Berg väntar på en replik på Facebook?