Vampire Weekend krossar popbarriärer

Med en trojansk häst bygd av charmiga melodier och exotiska takter har Vampire Weekend intagit USA-listan förstaplats.I en stor intervju berättar New York-gruppen om afrikainfluenser, överklassarvet och elitism.- Samhällsklass är en stor del av vårt band, säger Chris Baio.

Vampire Weekend har precis släppt nya skivan "Contra". "Det är en lång process, det tog åtta månader att få fram de här tio låtarna. Och då har vi jobbat de flesta dagarna - och långa dagar", säger bandets basist Chris Baio.

Vampire Weekend har precis släppt nya skivan "Contra". "Det är en lång process, det tog åtta månader att få fram de här tio låtarna. Och då har vi jobbat de flesta dagarna - och långa dagar", säger bandets basist Chris Baio.

Foto: Sören Solkaer Starbird

Kultur och Nöje2010-01-26 06:00
Med smak för seglarskor och ordlekar framstod Ivy league-studenterna i Vampire Weekend genast som annorlunda.
De sjöng om Oxford-kommatering, campus-romanser och vikten av goda relationer med tjänstefolket.
Något som gjorde dem lika mycket till popinnovatörer som provokatörer.
- Det finns vissa arketyper av rock och punk som bilden av vårt band inte in passar in i. Det verkar som att det gör vissa människor arga. Idén med punkrock var att krossa barriärer, men folk bygger direkt upp nya. Men vi låter inte det påverka oss, helt enkelt för att det är skitsnack, säger Vampire Weekends basist Chris Baio.
Nya skivan "Contra" fortsätter med samma referensramar som på debuten där Upper West Side-inspirerade gitarrmelodier blandas med nordafrikanska kolonial-takter.
- Det är popmusik, men med ett experimentellt sound som korsar flera genrer. Vad gäller afrikansk musik så är det framförallt spännande med deras gitarrtoner. Men vi gillar musik från varje kontinent. Vi är alltid dedikerade till att skriva bra melodier och göra minnesvärda låtar, säger Chris Baio.
Ett recept som förra veckan resulterade i att "Contra" - den svåra andra skivan - intog förstaplatsen på den amerikanska albumlistan.
- Vi tänkte på pressen som något positivt. Vi är så lyckligt lottade att när vi jobbar med musik nu så finns det folk där ute som väntar på att få höra den. Det är inte många musiker som befinner sig i den positionen. Och att göra en skiva är alltid svårt. Vare sig det är första, andra eller femte plattan.
Var ifrån kommer självförtroendet att behålla det unika soundet?
- Det kommer från att vi fyra inte bryr oss var i världen vi hämtar våra influenser eller vilken typ av musik det är. Och så har vi förmågan att omfamna ny musik och göra något eget av den. Det borde vara inställningen hos alla band i alla genrer. Det är det som gör oss till ett speciellt och spännande band.
"Contras" texter behandlar - precis som tidigare - ämnen som diplomatsöner och aristokrater på Manhattan.
- Samhällsklass kommer alltid att finnas med i våra texter på ett eller annat sätt. Det är något som är viktigt och en stor del av vårt band. Folk pratar inte ofta om det, men klasstillhörighet är något som genomsyrar det amerikanska samhället. Till en sådan utbreddhet att ingen tänker på det. Bilden av världen och hur den faktiskt ser ut matchar inte så snyggt som folk tycker.
Blandar folk ihop förmögenhet med utbildning när det kommer till er?
- Ja, det är konstigt, vi gick i en bra skola och gjorde bra ifrån oss. Jag vet inte när det blev något dåligt. Ämnena vi studerade har format vår musik och sättet vi ser på världen. Jag var intresserad av etnometodologi när jag gick i skolan och de idéerna har påverkat min syn på musik och konst.
Är klass ett ämne som är viktigt att förhålla sig till?
- Sannerligen, i vårt land har vi en hälsodebatt just nu och det är ett exempel på varför det är viktigt. För att de som tar besluten har sällan kontakt med de som påverkas av det.
Fakta Chris Baio
Namn: Chris Baio.
Ålder: 25 år.
Bor: Greenpoint, Brooklyn.
Familj: Två föräldrar och en syster.
Intressen: Springa, läsa böcker och musik.
Boktips: "Let the great world spin" av Colum McCann.
µ Om att vara ögonvittne till bråket som splittrade Oasis: "Jag gick av scenen och hörde någon skrika med en bred Manchester-dialekt. Jag förstod inte vad de sa, men de lät upprörda. Någon såg en gitarr kastas. Mest var det bara förvirrade, jag visste inte vad som pågick. Folk grät längst fram i publiken så vi tröstade dem".
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!