Välskriven men flyktig text av Joseph O´Niell
BOKNederlandJoseph O´NeillBrombergs
När de två tornen i New York faller samman rasar också allt för Hans. Frun orkar inte längre bo kvar i staden och flyttar med sonen till London och hon vill inte att han ska följa med.
Hans berättar om sitt liv i amerikanen Joseph O´Neills roman Nederland. Han är en av de skarpaste analytikerna på den internationella oljemarknaden men hjälplös i sitt eget liv.
I det läget börjar han spela cricket igen. Han behöver en enkel och färdig form som ger honom ramar och riktning. Och trots att han har mycket att vinna på att förändra sin slagteknik vill han inte överge sina ortodoxa idéer om spelet.
O´Neill skriver väl; jag läser och blir förtjust men upptäcker snabbt att texten är ovanligt flyktig, den svävar undan. Det finns ju böcker där man strängt taget måste börja om från början för att kunna behålla sina intryck samtidigt som man fyller på med nya. I det läget prövar jag en annan metod: att ringa in de sidor jag vill avnjuta i efterhand, t ex ett underbart avsnitt om hur våren kommer till den sargade storstaden. Men det blir för många ringar!
O´Neill är också väldigt mångsidig - lyrisk, dråplig, satirisk, melankolisk, skönsjungande, påläst, hängiven, mångkulturell - och hela denna bukett hålls samman av en sorgsen grundton, det är själva blomsterkorgen i hans text. Även där får man välja.
Framför allt är han en lysande platsbeskrivare och det vimlar av starkt gestaltade rumsligheter i berättelsen. Det gör texten både rörlig och bitvis utan centrum. Hans har ju på många sätt blivit hemlös och flyter runt i staden och tillvaron utan mål och riktning.
Samtidigt flyttar han sig runt i sina minnen och återkallar därtill ständigt det som hänt med hustrun. Och Chuck, hans nye cricketvän, berättar hela tiden om sitt förflutna på Trinidad.
Rummet och minnet styr alltså texten och det gör att tempot ofta känns avstannande, ja många gånger står vi nästan still när berättaren låter sina tankar och ögon vandra eller vila. Och det är naturligtvis logiskt; Hans får ju inte loss bromsen i sitt eget liv.
Romanen innehåller ett fantastiskt galleri av udda människor, där finns alla nationaliteter och alla personlighetstyper och ibland glider berättelsen över i något som liknar etnografiska utläggningar, särskilt när Chuck återger minnen från Västindien. Mycket handlar också om det subkulturella livet i New York. Däremellan fogar O´Neill in belärande föreläsningar om cricket.
Läser man texten noga anar man ganska tidigt vad som ska hända, i alla kliven mellan minnen och möten, och så småningom kommer berättelsen på fötter, liksom berättaren.
Det är sällan en prosaist (eller en lyriker för den delen) får ut så mycket av sina metaforer som O´Neill. De är ofta vitsiga och skarpa men han lyckas i regel vrida dem ett varv till, som när man drar ut ett lönnfack i en byrå, och då ser vi att de innehåller mycket mera.
Så jobbar vi med nyheter