Den var ganska otymplig minns jag, men rymdes i ett hölster på höften, som en modernitetens Smith and Wesson. En Motorola som det – i stället för sex kulor – kostade sex kronor minuten att ringa med. Dyrt, men välsignande. Jag kunde åka ut på fältet och ändå svara i telefon. Rena triumfen för en liten entreprenör. Medan konkurrenterna satte på sina telefonsvarare kunde jag alltså vicka ut locket och säga:
– Pelle här.
Men strax hade ju alla likadana sex-kronor-i-minuten-apparater och vinsten var med ens förlorad. Fast man kunde förstås ringa från sommarstugan.
Att vara anträffbar gick också från att vara en fantastisk möjlighet till att bli förväntat, och slutligen tämligen påtvingat.
Transformationen gick ändå hyfsat. Än så länge har jag glädje av den där apparaten som kallas telefon, men som numera borde gå under benämningen ”liten handdator som man även kan ringa med”.
Nej, den stora it-krisen i mitt liv kom senare och orsakades av annat. Först uppfattades det också som en välsignelse. It-utvecklarna uppfann nämligen ett fantastiskt verktyg – webbformuläret! Plötsligt kunde man skicka en blankett till skatteverket utan att slicka kuvert och kuta till brevlådor som redan var tömda.
Som sagt var, allt var saliggörande till en början ... tills det blev likadant som med telefonen. Nu skulle ALLA ha ett webbformulär med tillhörande lösenord.
Det var sjukvård, tidningsprenumerationer, apoteket, bokhandeln och gud vet allt. Skolan lovade lycka också med sitt Edwise (bläh), ett av de segaste och mest obegripliga systemen i världen. Universitetens Fronter var ett annat sorgekapitel. Likadant på allas våra arbetsplatser. Ibland fyra, fem inloggningar med tillhörande formulär. Taggar med tillhörande koder dessutom, bara för att ta sig genom alla dessa bin-Laden-dörrar som också alla ville ha.
Så plötsligt fann jag mig själv sittandes vid datorn med gnagande frustration:
– Vart tog koderna vägen (och välsignelsen)?
Jag satt alltså och letade lösenord till förbannelse, för allt jag förväntades administrera, åt andra. Droppen kom då dotterns basketlag proklamerade: Vi har numera en sida inrättad! (Ahhrrgh!) Logga in och boka din träning med tillhörande lösenord.
Rent filosofiskt hamnade vi i administratörernas paradis. I väntan på det ultimata formuläret. Välj kod till ditt eget kistlock!