Superhjälten Säfve är det ingen underdrift att kalla författaren Säfve, med sitt mycket imponerande och gränsöverskridande författarskap. När Schwarzenegger säger ”I´ll be back”, så är faktiskt redan Säfve tillbaka, denna gång i diktsamlingen Brytstycken. Poeten går ut hårt, med ett citat från från den franske filosofen Jacques Derrida: /Det finns två sorters skrift:/den som är suverän/och den som är servil/
Det är inte svårt att gissa var någonstans av de två alternativen Säfve inte vill befinna sig. De inledande dikterna fortsätter att presentera diktjaget/författaren som hedonist, bokstavsnörd, ej-eurocentriker, filosof, dagboksskrivare, etc, och ger därmed läsaren en handfast lektion i vem författaren är och inte är. Men identitetshandlingarna är endast för passkontrollen vid läsarens dörr: sedan kommer samhällskritiken, dissekerad ner till individkritik. /individens enda möjlighet att utöva makt går via politiska partier/ och medlemskap i remissinstansföreningar –men/ snart öppnas dörrar som leder rakt in i skendemokratins/svarta hål/
Människans beskrivs som underkastad ”det historiska hjulet”, och fångna i att inget nytt finns under solen, /allt vi skriver är upprepningar, kondenserade gissningar/abstrakta aningar i lyckosamma fall konkreta aningar/.
Servil är Säfve verkligen inte, i sin totalt orädda hållning, som påminner om attityden hos Lars Gustafsson, (andra likheter ej gjorda). Undantaget är en liten passus om Luleå, möjligen att betrakta som ironi.../naturen som fristad från samhället (en av Strindbergs huvudtankar)/kan bli oförsonlig flykt från mänsklig/gemenskap men de svenska städerna uppmuntrar ännu mer/till sådan flykt samt hindrar totalt uppkomsten av fristäder med/undantag av Luleå kanhända/
Dikterna är fulla av retorik, och mycket välformulerad sådan. Precis som när jag försöker läsa Nietszche så får jag även intrycket av Säfves dikter att det finns något subversivt i undertexten: dikten vill locka till bokstavlig läsning, för att läsaren ska hitta sina egna motsägelser och omedvetna drivkrafter. Mycket uppfriskande läsning, och en välkommen comeback av Torbjörn Säfve.