Vad är kunskapen värd egentligen?

"Vi vill ha en skola i världsklass. För att nå dit måste vi också rekrytera och utbilda de allra bästa lärarna. Med den nya lärarutbildningen kommer utbildningens krav, kvalitet och studietakt att höjas kraftigt....Inget mindre duger för att utföra Sveriges viktigaste jobb".
Så skrev Tobias Krantz, högskole- och forskningsminister, här om dagen på DNs debattsida.
Han tycker att kraven har varit för låga och forskningsanknytningen svag i utbildningen. Kranz menar att "de senaste årtiondenas reformer av lärarutbildningen gått i fel riktning".
Visst finns det problem i lärarutbildningen och välutbildade lärare är en av de viktigaste faktorerna för att elverna ska nå kunskapsmålen.
Men handen upp alla ni som vill ha 45 till 50 timmars arbetsvecka, ingen ob eller övertidsersättning, stora studieskulder, måsta lösa allehanda elevkonflikter, vara ställförträdande uppfostrare och förälder och vab-poliser utöver att vara just lärare, och med en ingångslön på 20000-23000 för en nyexaminerad lärare i årskurs 4-9 (i Luleå kommun 2009, enligt Lärarförbundet). Om man nu över huvud taget får ett jobb.

Att vara lärare hamnar långt ner på listan över vad dagens unga drömmer om att bli i framtiden. Det anses inte ge tillräckligt bra karriärmöjligheter, och framför allt inte tillräckligt bra lön.
Och så länge man kan tjäna mer pengar på att vara, exempelvis, sopåkare i Stockholm, än lärare i Luleå, kommer politiska lovord om bildningens värde att eka tomma.
Nej, jag säger inte att sopåkarna ska ha lägre lön, men situationen säger något om hur lärarnas kompetens värderas i realiteten.
Money talks, som det heter.
Det är dags att alla vackra ord om bildningens värde börjar visa sig i plånböckerna för lärarna, i fall framtidens skola ska kunna locka till sig den personal som Tobias Krantz drömmer om och regeringen ska kunna garantera "en skola i världsklass" i framtiden.