Det känns lite som att publiken som har tagit sig till Stora scenen för att lyssna på Amanda Jenssen gör det bara för att. Hon är ju duktig den där tjejen, hon kom ju tvåa i Idol. Och alla vet ju att Idol har en blandad publik, så därför är publiken framför Stora scenen det också. Från barn som sitter på sina föräldrars axlar till män och kvinnor som nått pensionsålder.
Men Amanda Jenssen har ju potential, den där hesa rösten är faktiskt bra, men det hela känns liksom paketerat. Vackert blir det faktiskt när hon lånar Pär Wikstens gitarr och framför Our last goodbye med större delen av bandet som kör. Och duetten med samme man, Someday, är kanske höjdpunkten. Och visst gillar publiken när hon sjunger den där låten om det där trädet som man kan göra likör av, Amarula tree. Så klart.