Utrotningshotat liv

FilmVargI rollerna: Peter Stormare, Robin Lundberg, Marie Delleskog med fleraRegi: Daniel AlfredsonSpeltid: 1 tim 35 minÅldersgräns: 7 år

Stormare förlorar mobiltäckningen i den jämtländska fjällvärlden i utmärkta Lapplandsvästern "Varg". "En gripande historia i skuggan av den pågående rovdjursdebatten", skriver Nils Johansson.

Stormare förlorar mobiltäckningen i den jämtländska fjällvärlden i utmärkta Lapplandsvästern "Varg". "En gripande historia i skuggan av den pågående rovdjursdebatten", skriver Nils Johansson.

Foto:

Kultur och Nöje2008-04-04 00:16
När såg ni en svensk, påkostad spelfilm om samerna senast?
Vägvisaren? Den var norsk och kom 1987. Barnen från Frostmofjället? Tjena.

All heder, således, till regissören Daniel Alfredsson som synliggör samernas levnadsvillkor i Kerstin Ekmans Varg, en gripande historia i skuggan av den pågående rovdjursdebatten.
Sydsamen Klemens är en enstöring som har vänt civilisationen ryggen och kämpar som hårt ansatt renskötare i de jämtländska fjällen. Med sig har han brorsonen Nejla, som skolkar från skolan för att ta sitt ansvar för renhjorden, samtidigt som Nejlas "försvenskade" föräldrar behöver hjälp med turistverksamheten nere i byn.
När en varg angriper renarna uppe på fjället ställs Klemens och Nejla inför ett moraliskt dilemma som hotar bådas framtid.

Daniel Alfredsson målar upp en tuff verklighet för samerna, allra mest för dem som inte vill överge sina ursprung, rennäringen.
Att Vilda västern-filmer har inspirerat är tydligt. Klemens och Nejla rider fram på skotrarna över böljande snölandskap, lika oändliga som en amerikansk prärie. I hasorna har de poliser och varginspektörer i helikoptrar. Dialogen är lika karg som fjällvidderna och visst blir det stundtals väääldigt macho - men för en gångs skull stör jag mig inte på det.

Berättelsen känns väl förankrad i den kämpiga vardagen för renskötarna, en realismen som förstärks av vetskapen att Kerstin Ekman länge bodde i de svensk-norska trakter där filmen spelades in (Valsjöbyn).
Dessutom undviker hon och Alfredsson att låta historien skena iväg i billigt effektsökeri; Varg är betydligt stramare hållen - och därmed trovärdigare - än exempelvis Jägarna, en film som bleknar i jämförelse.
Det stillsamma naturfotot, av bland andra samiske Dan Jåma, förstärker intrycket av en seriöst menad, nästan dokumentär film, där renliken är på blodigt allvar.

Man måste imponeras av Peter Stormare i huvudrollen som den fåordige, alltmer förtvivlade Klemens. Jag är definitivt inte rätt person att avgöra huruvida hans sydsamiska dialekt, som förekommer här och där, klingar korrekt men säkra källor (läs: en samisk kollega) säger att han övertygar. Desperationen, uppgivenheten, syns alltmer i Stormares ansikte och det handlar om stort skådespeleri med pyttesmå medel. Kan inte låta bli tänka på hur illa, säg, Mikael Persbrandt hade hanterat rollen - där har ni måhända skillnaden mellan en Hollywoodstjärna och en Gunvald-svenne.
Även debuterande Robin Lundberg är mycket bra som Nejla, med sin tonårsexistentiella vånda mitt mellan två skilda världar, medan Rolf Degerlund och Marie Delleskog gör sina föräldraroller mer i marginalen.

För det här handlar främst om Klemens, Nejla, renarna och vargen; om uråldriga samiska traditioner i ett modernt Sverige.
- Man kan undra vem som är utrotningshotad, säger en bister Stormare i en nyckelscen.
Och även om Varg inte tar tydlig ställning i rovdjursfrågan, ger filmen en högst angelägen, fördjupad förståelse för de renskötande samerna i 2000-talet.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!