KRÖNIKA
Hur långt får man gå i en krönika? Måste en krönika vara baserad på fakta? Kan den inte i stället vara baserad på antaganden? Som en väderprognos?
Varför inte följa Linda Skugges råd: "Våga balla ur, våga gå bananas och tänj gränser. Det är receptet på en succékrönika."
Till skillnad från henne kan jag inte följa hennes vidare råd - att betona det privata - då mitt liv stundtals är skittråkigt. Balla ur? Ja, kanske. Men nu nöjer jag mig med detta:
1] Mannen som ska lanseras som kommunalråd i Luleå jämte Yvonne Stålnacke heter Omar Jakobsson. Enligt partikällor är han mäkta kåt på uppdraget och svansföringen har han redan. Nu tror jag dock inte att han kommer att göra bort sig i stadshuset. Tvärtom. Fast att han går under smek/öknamnet "kronprinsen" bådar inte gott.
2] Om ovan nämnda antagande stämmer, så kan äntligen kulturnämnden väckas till liv vad gäller satsningar på litteratur. Gärna en kvinnlig ordförande, då finns chansen att ordföranden har läst en och annan bok och därmed är intresserad av litteratur.
3] Jag gillar när folk klankar på journalister. Det är ett hälsotecken. Men tänk er en värld utan medier; utan att journalister och andra försöker förklara vad som pågår i samhället. Nej, de har inte alltid rätt. Men när de gräver kan nästan vad som helst komma fram.
4] Kulturarbetares uttryck är sällan så spännande som deras ansökningar om ekonomiska bidrag. Där gör uttryckskonsten piruetter som sällan skådas i slutresultatet.
5] Grytlocken som läggs på är många då en debattunge försöker flyga fritt över Norrbotten. Det värsta är att vi inte ser locken, men vi märker av effekten då knappast några offentliga samtal pågår. Därav vikten av frispråkiga krönikor.
6] Krönikörer har alltid rätt. Det ligger i krönikans natur. Du behöver inte gilla. Däri ligger din rätt.
7] Hur långt får man gå i en krönika? Långt är mitt svar. Men till skillnad från Linda Skugge så anser jag inte att "privata grejer" är det enda folk vill läsa.
Bara det att jag inte håller med Linda Skugge gör att vi är överens om krönikans natur. Den måste våga säga något. Den kan inte tjäna någon makt. Krönikan är ett hälsosamt oljud i ett annars tyst och ängsligt landskap.