Ungdomsroman om språk, identitet och kultur

Språk, identitet, kultur och dess mångfassetterade komplikationer är de byggstenar kring vilket Ann-Helen Laestadius skapat den andra romanen av en planerad trilogi om sameflickan Agnes.
Laestadius första, Sms från Soppero, kom 2008 och blev väl mottagen både av läsare och recensenter av ungdomsromaner.

Agnes är 13 år och bor i Solna med mamma Anna-Sara och pappa Claes. Det är sommar och för dörren står ett sex veckor långt sommarlov i Soppero. Hon längtar till mommo och moffa, men kanske allra mest efter att åter träffa Henrik, samekillen hon träffat vid ett tidigare besök och därefter hållit kontakt med via dator och sms.







Frågorna är många när Agnes på midsommarhelgen byter 25 grader i söder, mot kanske ynka fem i norr.
Vad hon inte vet är att hon inget vet hur denna sommar ska komma ställa många saker i nytt ljus, både på ont, men mest på gott.

Hej vacker har svårt att gripa tag, men efter elva kapitel och dryga 60 sidor skjuter berättelsen fart och blir intressant.
Och som en trög ketchupflaska får vi plötsligt på bordet bakgrunden till varför Agnes bor där hon bor. Men också, vilket är romanens mörka stuns, vad som format Agnes mamma och oviljan att prata samiska med sitt barn. Med mera.
Vetskapen att Agnes fått ett brev från en okänd avsändare väcker dock det samiska i mamma Anna-Sara. Och nyss hemkommen från ett journalistknäck i Paris beger hon sig huvudstupa hemåt - mot Soppero.
Hon kan sin kulturs olika sidor, och man ska inte, som brevet enligt henne troligen gör, gräva i gamla sår. För en fejd är en fejd är fejd. Eller?
Att gamla surdegar inte behöver vara för evigt är berättelsen i Hej vacker ett exempel på, även om uttrycket släkten är värst kan vara befogat nog så många gånger.
Ann-Helén Laestadius skriver rakt, enkelt och utan krusidueller. Och i den aktuella romanen är prosan ofta i dialogform, vilket hon hanterar skickligt. Man känner sig som en osynlig tjuvlyssnare på plats när Henrik och Agnes efter våndor, besvikelser och tusen frågor närmar sig varandra.
Trots grava invändningar från Henriks samiska moder som vill att pojken ska hålla sig till deras egna, det vill säga skaffa en etniskt ren sametös.

Kärlekshistorien till trots, är det de redan nämnda universella frågorna som gör Hej vacker till en ungdomsroman att rekomendera.