Den uppburne Stieg Larsson valde titeln Män som hatar kvinnor på en av sina millennium-romaner. Linna Johansson skulle ha kunnat vända på steken, för här handlar det om det omvända i hennes debut som romanförfattare. På 319 sidor finns det inte en enda man med ett sympatiskt drag.
Men så enkelt ska vi inte göra det i denna anmälan av Lollo, att beskriva den som en enögt feministisk historia. Den är så mycket mera, en inblick i ungdomlig vilsenhet och konflikt med en målinriktad föräldrageneration som vill se en rak kurs ut i arbetsliv och stadgat familjeliv. Det som uppfattas som en trist framtid.
Linna Johansson beskriver en mångbottnad historia om huvudpersonen Lollo, hennes bästis Lidija och en rad andra flickor och unga kvinnor i den fiktiva förorten Aspy. De två bästisarna har lämnat gymnasietiden och ägnar tiden åt att slå dank, snattar i affärer, dricker alkohol och porrsurfar.
Det finns inga pojkar eller män i deras liv, inga riktiga i alla fall och som de tycker om och tar på allvar. Visserligen har Lidija till och från en pojkvän, men han betraktas mera som ett skämt och får ställa upp på ett samlag bara inför kittlingen att det sker i deras gamla skola och med Lollo som påtittare.
Och så kommer de i kontakt med en annan ung kvinna och hennes hemlighetsfulla verksamhet, lockas att webcamma mer eller mindre nakna inför en kundkrets av okända män. Det leder också till hembesök hos kunderna. Alkoholen får sällskap av extacy.
Och samtidigt finns där Lollos hem med den frånskilda mamman och den perfekta lillasystern, som förefaller lyckas med allt. Och en fullständig kontaktlöshet med en far som inte bryr sig utöver en tusenlapp i julklapp varje år. Ja, egentligen är också de vuxna kvinnorna lika illa sedda som alla pojkar och män.
Det är med andra ord en ganska dyster historia och i grunden finns där hela tiden att allt är fel, att livet måste bli något annat.
Vi ska inte avslöja hur historien slutar för Lollo och hennes kompisar, men vägen till upplösningen är en uppvisning i förmågan att teckna dessa vilsna kvinnor. De träder fram som verkliga personer bland alla bokstäverna. De stannar inte bara vid namn. Det gör däremot pojkarna och männen där de vanliga klichéerna kommer till riklig användning. Det är romanens enda svaghet och den går att överleva.
37-åriga Linna Johansson gav ut den egna feministiska tidskriften bleck. Denna debut har utsikter att bli ett skönlitterärt genombrott för henne. En fängslande men till stora delar sorgsen historia om att vara ung och vilsen i verkligheten.