I elfte timmen stöter vi på en utställning som lyser som solen som dröjde så länge denna sommar. Det är två unga kvinnliga finska konstnärer som sprider en stjärnglans i Aine konstmuseum i Torneå. Det är en uppvisning i hur måleri och skulptur kan förenas och befrukta varandra. Ett medryckande samspel.
Bildkonstnären Hanna Kanto, född 1981 och från Torneå, har vi stiftat bekantskap med i Norrbotten i flera utställningar. Hon har nu också nått utanför Skandinavien, har ställt ut i New York och i Tokyo.
Hon överraskar i sitt motivval och teknik. Hon både sprejar och målar och når resultat som överraskar i spänning. Där finns motiv från fjällvärlden, men där hon ställt upp en projektor som återger en bild i bilden. Hon låter inte naturen ta hela herraväldet. Vi kan skönja några figurer i den projicerade bilden.
Sedan finns där renar och fjällandskap och med en återhållen dramatik. Hon är stundom mycket återhållen i färgvalet, men så är ju den nordliga vintern en tid i gråton. Så är det i akrylmålningen Utforskare, där två figurer strävar under en himmel fylld av dramatik. Under en sådan himmel kan människan inte känna sig annat än liten och det visar Hanna Kanto. Utforskare är en av flera bilder där vi möter vetenskapen i arbete i fjällandskapet.
Hanna Kanto får ursäkta denna gång, men den stora överraskningen för en svensk publik är Essi Korva och hennes skulpturer. Redan i entrén till museet möter en späd liten flicka med en bedjande, levande blick. Hon är klädd i en tidslös dräkt och från huvudet har Essi Korva dragit massor med pappersremsor och som hon fäst i taket. Hon är liksom ansluten och det är effektfullt.
Essi Korva använder i grunden keramik, men också kemikalier, lim, bandage och organiskt material. I flera verk också sönderfallande fågelkadaver. Hon har löst senorna och torkat det ruttnande köttet omkring vingar och skall.
Det låter makabert men blir vackert och så levande. Så även verket Efter döden där hon klädd den könlösa keramiska figuren med döda fåglars vingar och fjädrar. Hon hänger där under taket och spanar ut över och efter någon som står i tur att bli omfamnad.
Det är hela tiden flickor eller kvinnor som Essi Korva utgår ifrån. Kvinnorna får ta plats. Hanna Kanto har figurer som kan uppfattas som män, men de för en blygsam tillvaro i hennes verk.
Och så det där mötet mellan bilden och skulpturen. Essi Korvas har format en kvinna som blundar och håller pekfingret för munnen, liksom för att uppmana till tystnad. Bakom henne finns Hanna Kantos bild av en björn som smyger fram. Den verkar aggressiv och kanske är det så att Essi Korvas kvinna uppmanar oss att inte störa björnen för då kan han bli farlig.
Utställningen är en del i årets Kalottjazz & bluesfestival. Varje år har Aines en konstutställning med utvald eller utvalda konstnärer. Det är bara att konstatera att det blev ett synnerligen gott val denna gång och att Kanto och Korva gärna får fortsätta att ställa ut tillsammans. De är så samspelta trots att de uttrycker sig i så olika former.
Sommarens bästa utställning för norrbottningen som vågar överskrida läns och landgränsen.