Underdogspänningen är borta

Jag vet inte vad Mike Skinner höll på med på sin förra skiva. Det mesta lät avhugget och slarvigt, som om hans grabbpoetiska stilismer körts genom en arrogant huliganklack och blivit en tråkig sås där den största frågan var hur man som kändis skulle kunna dra en lina kokain, nu när alla har kameramobiler?
Nu är hans alterego The Streets tillbaka med en, jag vet inte vilket ord som passar bättre, men en snällare skiva. Hans reflexiva gatufilosofier är ödmjuka och högljuddheten i texterna har fått stryka på foten.
Vissa putslustiga metaforer är kvar, till exempel när Birminghamsnubben förklarar varför han åker till himlen för vädrets skull men till helvetet för sällskapet (Heaven for the weather). Han fortsätter sedan predika för ateism i Alleged Legends.
Kanske kan man gnälla på att en del av underdogspänningen är borta, för det är den, men låtar som The Escapist och titelspåret är nästan lika vackra som gamla Weak Become Heroes.

Underdogspänningen är borta

THE STREETS"Everything is borrowed"(Warner)