Vems eller vilkas solnedgång som är vackrast låter sig inte avgöras. Så när kommun A marknadsför sig med vacker solnedgång kan vi vara säkra på att den är lika vacker i kommun B. Och hur mäta en solnedgång i en norrländsk hamn med en längs Mombasas stränder?
Ingenting är nytt under solen lyder ett talesätt som sägs ha uppkommit ur folkmun. Det är fel. Som ombud för solen kan jag meddela att det var just solen som myntade begreppet, less på att soldyrkan nått sådana imbecilla tävlingsnivåer.
Solen hade först tänkt sig Allt är gott under solen. Men då reagerade vi ombud och lät försiktigt påpeka att sådant inte alls var fallet. Till exempel: hade det inte varit otroligt soligt under de årliga nazistiska partidagarna i Nürnberg på 1930-talet. Skulle vi kunna bokföra detta och mycket hemskare händelser till detta talesätt? Självfallet inte, så det fick bli Ingenting är nytt under solen.
Ja, solen har både hört och sett ett och annat under ljusåren. Bland det jobbigaste var nog vissa samhällsformer, uppbyggda på soldyrkan. Visserligen hade solen, det ska erkännas, känt sig smickrad - men varför alla dessa blodsoffer för min skull, tänkte den.
- Mycket av det jag lyste upp med mina strålar, skulle människan prompt solka ned med blod.
Det är med dylika erfarenheter som solen lyser sitt vackraste över såväl kommun A, B som C, liksom över rik och fattig. Egentligen har bara solen gjort ett undantag, vilket kan dateras till ingången av 1800-talet och till Eva Lisa Holtz. Solen gillade henne och det gjorde även de resenärer, från Stockholm till Oslo (eller omvänt), som stannade i Karlstad för en fika. Holtz var servitris och ägde en krog och alla som besökte den kände vällust av hennes soliga humör. Så blev denna servitris Sola i Kall’sta och solen tyckte att hon kunde få ha en särställning.
Annars bryr sig inte solen om solligor och sådant. Arbetsdagarna rullar på; solen går upp, gör sitt och går ned. Vi ombud har också fullt att göra, men på småtimmarna brukar vi koppla av. Då sitter vi och småpratar och visst uppstår diskussioner om solnedgångar.
Island har de mest hårdföra ombuden:
- I vulkantider är våra solnedgångar som en knappnåls huvud, om ens det.
Som av en händelse brukar alltid ombuden från Kiruna följa:
- Solnedgång och solnedgång, hos oss jobbar solen treskift.
Sedan följer ombud från platser i olika länder, på olika kontinenter. Det händer att vi ombud från Luleå får en syl i vädret.
- Norra hamn, säger ombudet hemmahörande nära Norra hamn.
- Sinksundsfjärden, hävdar jag.
Och så håller våra sessioner på, ända tills solen griper in i våra diskussioner:
- Vad pratar ni om? undrar den.
- Om att ingenting är nytt under solen, svarar vi.