Ulrika Vallgårdas poesi lämnar "diskbänksrealismen"

Kanske skulle Ulrika Vallgårdas andra diktsamling, Och runtomkring mig är allting så vackert blått, fått namnet Fågelliv i stället. För många av metaforerna i dikterna handlar om fåglar, om måsar, skator, sparvar, korpar eller ankor.
- Jag vet att jag inte är ensam om att använda fåglen som metafor, men den är väldigt användbar, säger Ulrika Vallgårda när vi sitter i hennes kök och hon berättar att hon till och med gjort lite research på det svenska fågellivet för att använda dem på rätt sätt i sina dikter.
Hon har börjat lämna vad hon kallar "diskbänksrealismen" bakom sig och försöker använda språket mer symboliskt.
- Det är fortfarande enkelt och jag vet att det tilltalar många som inte är så vana att läsa poesi. Det var många som identifierade sig med dikterna i min första poesibok Hemlängtan, säger Vallgårda.
Hennes förra diktsamling kretsade ofta kring barnen och mammarollen, men nu har barnen blivit äldre och blicken riktats mot andra delar av livet.
- Jag utforskar relationerna mellan älskande och går tillbak till barndomen - både min egen och andras. Många av dikterna handlar om barnets och den vuxnes sårbarhet och tro och tvivel,säger hon.

Men bortsett från metaforiken som finns i fåglarna menar Vallgårda att det inte finns något direkt, uttalat tema som hon arbetat efter.
- Jag har ingen strategi när jag skriver. Boken har vuxit fram dikt för dikt och jag tänker att det som håller ihop den är att allt ryms i min hjärna, säger Vallgårda och skrattar.
Ämnena skiftar från utsattheten och sårbarheten vi människor har, till habila äktenskap, teodiceproblemet, svikna löften och en liten blinkning till kritikerna.
- Recensionerna på den förra boken var verkligen över hela skalan, från ett till fem i betyg. Men jag fick otroligt gensvar från mina läsare. Det kom massor med brev och kommentarer som tyckte om boken, mycket mer läsarrespons än jag fick för reportageboken Ett nytt liv som recenserades av rikstidningarna. Samtidigt vet jag ju att poesi är en ännu smalare bransch än reportagen om kurdiska kvinnor, säger Vallgårda och skrattar.
- Men vi får se hur det går, om boken flyger eller kraschlandar.