Tänk om kärleken från tyskar blir besvarad. Att båda parter möts och verkligen börjar gilla varandra.
Då snacker vi win–win-situation fast på tyska blir det förstås längre – Beide werden einen Vorteil daraus ziehen.
Över Östersjön är en hand utsträckt. Det finns ett stort intresse i Tyskland för Sverige. Därför har Sverige ett kulturråd vid ambassaden i Berlin, Marika Lagercrantz. Hon är inne på sitt tredje år och trivs i Berlin.
Vad är det som gör Berlin till en sådan het kulturstad?
– Berlin har blivit en av världens kulturmetropoler och det har verkligen varit glädjande. När jag var här, innan muren föll, var det inte så. Men Berlin har kulturcentrum tidigare. Tjugotalets Berlin hade en speciell aura kring sig vad gäller kultur, samtal och politik. Idag kommer människor hit från hela världen.
En dröm för vilken storstad som helst att inte bara turister kommer utan också konstnärer som vill etablera sig. Konstnärer tar plats. Ger uttryck. Sänder signaler. Bildar en konstscen.
– En anledning till att detta skett är att det efter murens fall fanns så många nergångna men billiga lokaler att tillgå. Berlins borgmästare har också varit välkomnande i sin attityd: Välkommen till Berlin. Kul att ni vill vara med och göra staden bättre. Den attityden har funnits ganska länge.
Med gentrifieringen – social statusförhöjning av stadens östra delar – riskerar Berlin dock att bli en i raden av dyra europeiska storstäder.
Hippt tenderar med tiden alltid att bli dyrt.
Tid finns och Berlin avviker fortfarande på många sätt från andra storstäder.
– Ja, frågan närmar sig: hur länge kan Berlin ha statusen kulturmetropol? När jag var ung var New York den stora kulturmetropolen. Patti Smith, en av mina stora idoler, sa: Då gick det att leva fattigt i New York. Det är därför konsten därifrån var med och förändrade världen.
I Berlin är det svårt att leva fattigt, men det går att leva billigt. Därför lockas kulturarbetare hit. Skillnaden på ateljéhyror kan vara stor mellan, till exempel, Stockholm och Berlin.
När vi pratar om det här vänder Marika Lagercrantz blicken norrut.
Till norra Sverige.
– I norra Sverige, förvisso också i Malmö, är konsten som starkast i Sverige just nu.
Som exempel nämner Marika Havremagasinet i Boden, en konstmusikfestival i Piteå och satsningar i Umeå under kulturhuvudstadsåret.
Borde inte konsten i norr därför ha intresse av kulturscenen i Berlin?
– Jo, det tycker jag. Det finns ett starkt intresse i Tyskland för Sverige, inte bara för norr utan för hela landet. Utgångspunkten är att tyskar är intresserade och kan mycket om Sverige. I år läser nästan 7 000 personer svenska på tysk högskolenivå.
I Sverige är tyska på dekis. Antalet elever som läser tyska i grundskolan har mer än halverats på drygt tio år. Därvidlag glider vi isär, trots den över Östersjön utsträckta handen.
– Tyskar kan mycket om svensk kultur. Ibland har det motsatta intresset inte varit så stort. Men det som händer i Berlin har ändrat på detta. Men jag brukar rekommendera folk som vill etablera sig i Tyskland att inte bara tänka Berlin eftersom staden är relativt fattig. Alla vill vara här och de resurser som finns är det hård konkurrens om. Det finns många andra trevliga städer; Kiel, Greifswald, Hannonver, Bremen, Leipzig.
– Det är otroligt inspirerande att vara i Tyskland och att bo mitt i Europa.
Kan du peka på några avgörande skillnader mellan tysk och svensk kulturpolitik?
– Javisst. I det tyska utrikesdepartementets deklaration står det att kulturen är det fundament på vilket all politik vilar. Så är det inte i Sverige. Kulturen har inte riktigt samma ställning i förhållande till övrig politik och näringsliv. I Tyskland finns en tradition av decentraliserad kultur, ett resultat av att Tyskland fortfarande är en federation där de olika regionerna satsar på kultur. Efter nazismens och kommunismens fall finns en medveten politik där tyskar skyr centralistisk styrd kultur. Varje delstat är mån om kulturen och då också om den kultur som ännu inte vunnit gehör.
– I det här sammanhanget är Fyrtornen viktiga. De är festivaler för att främja modern konst, musik, teater och litteratur. Festivalerna finansieras av det centrala kulturministeriet, då man måste understödja den moderna konsten för att vi inte ska gå på grund, vilket inte alltid regionerna klarar av. Fyrtornen bidrar till att lysa upp kulturen så att vi inser i tid vart vi är på väg.
Hur vi än vrider och vänder på vårt samtal kommer vi tillbaka till kriget. Andra världskriget. Det som – med inledningsvis starkt naziinflytande också i Sverige – sedermera övergick i avsky för nazismens brott.
– Före kriget var tyska det första tillvalsspråket i Sverige. Svenskar och tyskar hade väldigt nära kontakter. Men efter kriget riktades våra blickar mot USA.
Marika drar sig till minnes när hon som skådespelare arbetade i Norge och Danmark på 1970-talet.
– Mina kolleger kallade Sverige för Lilla Amerika, säger hon med ett skratt. Det är en stark sanning.
Och då är vi tillbaka där vi började med en utsträckt hand – en obesvarad kärlek. Ett krig som tycks hänga vid och fortfarande ge avtryck. Men också ungdomar som ser nya spår, nya möjligheter. Ser en plats där kultur kan skapas. Där man som kulturarbetare inte behöver leva fattigt, men väl billigt.
Cirkeln är inte sluten. Men den kan bli.
Det är därför jag tror Marika Lagercrantz gillar sitt jobb som kulturråd i Berlin. Hon har möjlighet till förlängning, men vill tillbaka till Sverige och sin karriär som skådespelare.
Tyskland är som Sverige – fast bättre, har Ebba Witt-Brattström gett uttryck för. Vad säger du?
– Jo, skratt, och hennes man, Horace Engdahl, har sagt att Tyskland är som Sverige – fast för vuxna. Jag håller med.