Two minutes of fame
Petter Bengtsson fortsätter sin betraktelse över digital kultur. I dag skriver han om komplexa kändisskap.
Foto:
TV var länge en nästan enbart nationell angelägenhet. Den som var med i ett program som Hylands hörna, som sändes under åren 1962-83, kunde räkna med en viss form av kändisskap. Alla tittade ju, oavsett om programmet var bra eller inte.
Så är det inte längre. Idag skapas kändisskap på fler och mer komplexa vis. En mängd olika medier samverkar. Det har blivit både svårare (större konkurrens) och enklare (fler medier) att bli känd.
På filmsajten Youtube håller en ny typ av celebriteter på att utvecklas. Okända människor utan kontakter men med bredbandsuppkoppling och en billig digitalkamera kan - med lite tur - på några dagar bli världskändisar med tusentals fans.
Det viktigaste tycks vara att sätt sticka ut, helst på ett sätt som lockar till skratt. Populärast på Youtube är de som gör bort sig. Av dessa är Chris Crocker - en ung, homosexuell amerikan - just nu det mest slående exemplet. Den drygt två minuter långa videon där han, till synes helt spontant, förtvivlat gråter efter en Britney Spears-konsert har skrattats ut av miljoner. På åtta månader har gråtvideon visats drygt 18 miljoner gånger och gett upphov till en global subkultur. Crockers video har dessutom parodierats och hyllats i otaliga andra videor. Den unge Britney-fanatikern har på kort tid skapat ett eget, globalt varumärke. Av bara farten har han också blivit en välkänd amerikansk TV-profil. Andra, ungefär lika korta videor - som de med den tjocke spanske killen som leker Star Wars eller komikern som flyttat in på IKEA - har skapat liknande effekter.
Kan man alltså numera tala om två minuters berömmelse istället för Warhols femton? Kanske. En sak är dock säker: konkurrensen om vår uppmärksamhet blir allt hårdare.
ORD ATT SÖKA PÅ youtube.com:
"Chris Crocker"
"Star Wars Kid"
"Mark Malkoff"
Så jobbar vi med nyheter