Den långa vägen från Kurdistan tog Shwan Dler Qaradaki på 1990-talet och det var samma väg som dagens flyktingvåg går, över Medelhavet, via Turkiet och så till Grekland och vidare upp genom Europa.
Shwan Dler Qaradaki hamnade 1999 i Oslo. Där fortsatte han konststudierna som han inlett redan i ungdomsåren i Kurdistan. Det blev sammanlagt sju års studier och examen på Konsthögskolan i Oslo.
Det är ursprunget och flykten som Shwan Dler Qaradaki skildrar i den utställning som öppnar på lördagen. Det är en dyster skildring av krig, förtryck och sedan en dramatisk fyra års flykt, men också med humoristiska inslag. Det senare en video där Shwan Dler Qaradaki iklädd en äkta norsk lusekofta ger invandrare de viktiga råden för hur man blir en riktig norrman.
Det tog elva år innan Qaradaki själv kanske inte blev en riktig norrman, men väl fick uppehållstillstånd. I utställningen finns det första avslagsbrevet från den norska migrationsmyndigheten.
– Jag har kopierat varje ord i brevet. Verket ska ses både på avstånd och nära. På nära håll finns brutaliteten, på avstånd ser det ut som ett vanligt brev, säger Shwan Dler Qaradaki.
Den som går nära det stora brevet på väggen ser att texten egentligen är spikar och på dem vilar taggtråd. För mottagaren innebar brevet en avvisning, men den kunde inte genomföras. De norska myndigheterna fann att det skulle vara för riskfyllt att skicka tillbaka Shwan Dler Qaradaki till kurdistanska Irak.
– Jag sökte uppehållstillstånd på nytt och efter elva och ett halvt års väntan fick jag det.
Nu är han norrman med lusekofta, men bär på minnen som får uttryck i konsten. Vi får se bilder av flyktingsmugglare, gränspoliser som misshandlar och tjuvåkning på lastbilsflak genom Europa. Det påminner om de umbäranden som flyktingarna nu genomlider.
Om en betydligt kortare och fredligare väg handlar och Ella Jonssons och Anders Alms konstnärliga gestaltning av den två mil långa Talma-vägen, en isolerad vägstump på norra sidan av Torne träsk. De kallar den för Solitary road, ensamma vägen, och de berättar i text, stillbilder och video om en trakt avfolkad på bofasta men som har säsongsboende.
– Jag fick se ett fotografi av Borg Mesch med Ida Maria Stöckel i Kattuvuoma. Hon står med ett svart får vid andra får och jag blev förälskad i bilden. Vilket ljus, vilket landskap! Och jag som är från Kiruna hade aldrig hört talas om Kattuvuoma och vägen, säger Anders Alm.
Så han började forska kring den två mil långa väg en norr om Torneträsk, en väg som inte ansluter till några andra vägar, trafikerad med bilar som sett sina bästa dagar.
Ella Jonsson gjorde som anställd på reklambyrån Vinter ett uppdrag tillsammans med Anders Alm på rymdbasen Esrange.
– Anders pekade ut vägen på en satellitbild och berättade om den. Det var så häftigt. Och så berättade han om de gamla bilar som rullade längs vägen. Vi fantiserade om Talma-vägen som något slags Kuba med 1950-talsbilar. Jag förklarade för Anders att om du åker dit vill jag följa med och skriva.
Så blev det och det blev flera resor till Talma-vägen och människorna längs den.
– Det fanns först en dokumentationstanke men den släppte vi. Vi ville behålla mystiken och lät alla fakta vara, säger Anders Alm.
– Mystiken är miljön vi mötte, en vardag som inte längre finns. Det är som att färdas i tiden. De som bor längs Talmavägen har varken elström eller vatten indraget i husen. Nu är det inga bofasta kvar, men det finns säsongsboende, säger Ella Jonsson.
Hon ger den här liknelsen:
– Det är som ett kaninhål. Man åker över träsket trillar ner i något, som i Alice i underlandet. En helt annan värld.
Talma-vägen stannar inte vid en utställning.
– Boken är klar, säger Anders Alm.
– Det är bara pengarna till tryckningen som saknas, säger Ella Jonsson.