Skriva är ju inget nytt för Sandra Warg, men att skriva en skönlitterär berättelse är lite annat än att som journalist rapportera om verkliga händelser.
– I min vanliga yrkesroll handlar det om att skriva informativa texter, att redovisa fakta. Här får jag fabulera historier och framför allt får jag arbeta med gestaltningar. Det är en stor utmaning att beskriva dofter och känslor, säger hon om året på Luleå tekniska universitet.
Det är många som vill lära sig konsten att skriva skönlitterärt, förverkliga drömmen om att skriva en roman. Det är den populäraste kursen på Luleå tekniska universitet när det gäller förstahandsval.
– Vi ser ju att det fortfarande är ett högt tryck också på journalistutbildningarna, att folk vill lära sig att skriva och uttrycka sig. I den här kursen sker all undervisning på distans och det krävs inte mera hjälpmedel än papper och penna, säger Sandra Warg om varför kursen är så populär.
Hon går "Kreativt skrivande 2 – manusutveckling" och den kursen är på väg att föda hennes roman med handlingen förlagd till Malmberget. Romantiteln är inte klar, men arbetsnamnet är "Sprickan i berget".
– Det är ingen kriminalhistoria, manuset ligger mera på ett psykologiskt plan, om arvet och miljöns betydelse. Huvudperson är en reporter som är uppväxt i Malmberget, men nu bor i Stockholm och kommer tillbaka för ett uppdrag i Malmberget. För henne blir det en återkomst till det förflutna. Sedan finns där också en äldre kvinna i Malmberget. Det blir återblickar på deras uppväxt.
Boken kommer främst att utspela sig i östra Malmberget.
– Jag bodde själv där i två år och det är ju nästa del som ska bort. I boken blir det dramatik med sprängningar om inte går rätt, hus som hux flux börjar falla ihop.
Samtidigt beskriver sig Sandra Warg inte som präglad av gruvsamhället.
– När jag växte upp tänkte vi inte på att vi bodde på en gruvort. Första gången jag fattade det var när jag gick i trean i Centralskolan. Då var gropen ännu inte så stor, men vi skulle komma så nära kanten om vi skulle gå kvar. Det fanns stängsel runt gropen, men det var hål i stängslet så det var nog en reell fara. Så Centralskolan sprängdes.
Att skriva kräver disciplin, en god arbetsordning. Det går inte att vanka och vänta på inspiration. Allt ska planläggas, synopsis ska lämnas in, manuset ska läggas upp scenvis. Och så en deadline, när allt ska vara klart.
Sandra Warg har sitt eget arbetsschema, hur många timmar om dagen hon skriver. Samtidigt beskriver hon hur svårt det är.
– Man måste gestalta och det svåra är att inte hamna i floskler. Nu när råmanuset är färdigt ska det redigeras och då gäller det att döda allt som är åt floskelhållet.
Hon har ingen litterär förebild, det är olika böcker som betytt olika saker i olika perioder i livet.
– En bok som inspirerar mig nu är Shelleys "Frankenstein". Den finns med som en röd tråd i boken. Den är så bra metaforsikt.
I augusti är året i författarskolan slut och då blir det återgång till nyhetsarbetet på SVT som redaktionschef på Luleåredaktionen.
– Om jag skulle vilja bli författare på heltid så måste jag kunna leva på det. Idag är det bara 120 författare i landet som lever på författarskapet. Så någon författardröm har jag inte, men däremot en dröm att kunna fortsätta att skriva som fritidsintresse. Det här året och kursen är ett undantag i livet som gett mig alla verktyg.