"Trött, grinig och gammal"
ULF LUNDELLKebnescenenLördag, 24.00
Foto: Kajas Zita
Älskad av många, hatad av ett fåtal.
Själv är jag varken det ena eller andra. Någon låt har fastnat genom åren, medan andra bara passerat...
Dyrkarna av den snart 60-årige artisten, poeten och författaren som 1975 debuterade med plattan Vargmåne kan med andra ord hoppa över vidare läsning.
Ulf Lundell har flaggat för att det snart kan vara slut med turnélivet. Därför var det många, både stora och små, som tog chansen att höra honom och hans band.
Redan från börjar blir det bra tryck på tillställningen och det känns positivt.
Lundell mellansnack - när han konstaterar att det är svårt att få vara ifred innan kriminalfotograferna dragit iväg - drar ned intresset en del.
För liksom Lundell har fotograferna ett jobb att göra.
Med Folket bygger landet stiger mitt intresse igen. För han är för det mesta en stor textförfattare och en bra rockmusiker. Även när han drar ned tempot och sjunger lugnare låtar.
Att han varit med länge förstår man när han och bandet sjunger Posörerna från 1980. Det är stort att ha låtar som lever kvar så länge.
Att sedan välja att sjunga Skaka den gör att man åter hamnar på jorden. För att sedan kunna njuta av Om sommaren.
67, 67 känns som given under spelningen, liksom Kär och galen.
Men att hålla på i närmare två timmar i ett Kiruna där det är 14 grader "brrr"-varmt blir lite för mycket trots allt. Det blir lite ojämnt.
Enligt dem som stod närmare kändes Lundell som "trött, grinig och gammal".
Jag vet inte. Trots allt var det en spelning som jag stod ut med, trots tvånget att notera med stelfrusna fingrar.
Så jobbar vi med nyheter