Man ska ha tiden på sin sida när man besöker Havremagasinets utställningar denna sommar. För här samsas så olika konstformer som måleri, installationer och teckningar med videoinstallationer, skulpturer och historiska fakta. Och det kräver sin tid.
Det var för två år sedan som Havremagasinet i Boden öppnade som konsthall och i år vigs hela övre plan åt en utställning ägnad konstnärer ur Bodenskolan. Målningar i olja dominerar och här märks några lysande verk, till exempel svensk-amerikanska konstnärinnan June Montana Lorentz porträtt Titel okänd från 1958. En ung man står med öppen blick framför betraktaren och den guldgula/orange bakgrunden repriseras som stråk i den lysande klarblå tröjan.
Montana Lorentz särskiljer sig med sina klara, starka kulörer från Bodenskolans måleri där jordiga toner av dovt blått, brunt och grått överväger.
En sal i konsthallen ägnas med faktatexter och föremål åt byggnadens historiska bakgrund. Men denna sommar är det framför allt utställningen Reoriented som är mest lockande.
Temat i denna internationella utställning knyter an till Boden som militärstad, men också till Mellanöstern och utgör en fortsättning på 2010 års utställning Ryssen kommer.
Utställningen inleds dramatiskt med Bodenfödda konstnären Åsa Bergdahl som i Paradoxernas plats visar en teckningssvit i storformat. De kontrasterande svarta/vita/grå tonerna i färgskalan för tankarna till seriestripar eller fotografier.
Hennes bilder är matade med militära symboler som vapen, explosioner, granater, helikoptrar och vass taggtråd som löper både i teckningarna och på väggen bakom dem.
Och mitt bland dessa attribut porträtteras ensamma människor, par, familjer, kvinnor och män, stundtals till synes omedvetna, eller oberörda om hoten runtomkring. Bergdahl går inga omvägar i sin teckningssvit, det är på samma gång ödsligt, effektfullt och tankeväckande.
Även kanadensisk-libanesiska konstnären Marya Kazoun knyter an till det militära i form av arabiska fullblod som stridshästar i sin installation When the Horses Went on Swings. Med sin silvriga, vilda flock av hästar i miniformat, som speglas effektfullt i skärvor av imaginär is, tar Kazoun hela rummet i besittning och det är omöjligt att inte ryckas med av hennes på samma gång sagolika och lekfulla installation.
Som kontrast till det energiska och livfulla hos Kazoun står marockanska Bouchra Khalilis minimalistiska silkscreentryck The Mapping Journey Project. Trycken ska föreställa hemliga flyktvägar från Afrika och Asien till Europa som Khalili sedan omtolkat till stjärnkartor. Vita prickar visar vägen på koboltblå bakgrund och det sparsmakade gör att mycket lämnas åt betraktarens fantasi.
Khalili lyckas med sitt verk knyta samman historien med nutiden men här påminns man tyvärr också om att Havremagasinets lokaler inte är alldeles idealiska för denna typ av utställning, där ljuden från salarna med videoinstallationer hela tiden gör sig påminda.
Tydligast blir detta när tystnaden som hade varit önskvärd i salen där Khalilis verk visas bryts av ljudet från svenska konstnären Ann-Sofi Sidens videoinstallation Mitt land (Någonstans i Sverige) i salen intill, och det gör att den kontemplativa stämningen tyvärr går förlorad.
Havremagasinet har med sina stora ytor verkligen potential att visa mycket konst men i år hade framför allt utställningen Reoriented vunnit på att vara mer stramt tilltagen.
Temat med att knyta an Boden som militärstad med Mellanöstern är intressant men har samtidigt getts en nästan oproportionerlig bredd. Och att däremellan även vilja fånga in en handfull nordiska konstnärer, som i sina konstverk balanserar långt ute på temats gräns, gör att man lämnar utställningen med ett splittrat intryck istället för det motsatta.