Bland alla kommande nyårslöften är kanske mitt det konstigaste. Jag vet inte. Jag ber att få prova min idé på er, kära läsare.
Från 1 januari 2014 tänker jag vackert återvinna, jo, jag kommer att gå till återvinningsstationen och där … nej, inte slänga skiten i anmodad container – utan istället slänga den bredvid respektive container.
Varför?
Därför att jag inte längre ställer upp på rådande konsumtionsvanor.
Köp, slit och släng, gilla på Facebook och tro oss gå fria.
Snälla människa, är du så jäkla naiv att du tror att din lilla insats betyder något?
Jo, jag vill tro det. Men samtidigt …
Om samhällsbärarna – regering, opposition, kapital, arbetsgivare, fack och hela rövarbandet – säger sig hylla tillväxt, uppstår ett och annat problem. Mer ska tillverkas, mer ska köpas, mer ska slängas.
Det är tillväxtens natur som skadar vår natur.
Är det i den kontexten du och jag ska gå med vårt returpapper till ”vår” återvinningsstation medan de så kallade samhällsbärarna smider andra planer?
Hade du och jag gått i kyrkan skulle det kanske varit en annan sak, att vi trott på någonting. Men nu? Bara konsumera. Äta i överflöd. Och tro att vi går fria.
Världen är absurd – och det gäller att förhålla sig till en sådan värld.
Det kan man göra på olika sätt: Konsumera som om ingenting har hänt. Eller försöka att söka ett nytt mönster.
Idealism är vackert. Men hur ska den kunna styra över marknadsliberalismen som upphöjs av såväl regering som opposition?
Och så sitter vi där och kluckar glatt till Karl-Bertil Jonssons julafton på teve och gillar sedan något aktningsvärt på Facebook och tror oss återigen gå fria. Men sedan? Ett nyårslöfte kanske?
Bara vi undviker grundfrågan: Ett hållbart samhälle. Och kanske också frågan om vad som är frihet.
Har vi tid för dylika frågor? När julklapparna har öppnats ska cirka 200 000 kilo julklappspapper sorteras. Lägg det i containern för pappersförpackningar, men ta först bort alla presentsnören. Snörena kan orsaka stopp i pappersbrukens maskinerier. Hjulen måste snurra. Det vet vi.
Eller också lägger vi allt i en enda hög vid sidan av anmodade containrar så får vi ett mått på vår konsumtion.