För första gången i Troll-tagens 30-åriga historia är det två norrbottningar som har huvudrollerna. Christofer Lindström från Piteå spelar vallpojken och prinsen, och Lava Markusson från Jokkmokk gör för andra året rollen som guldprinsessan.
– Det är alltid kul att komma hit på sommaren och göra det här. Jag började som lakej, virvelvind och troll. Förra året var jag Näcken, och så fick jag hoppa in i huvudrollen i år. Det är hårt arbete med mycket lyft och mycket tid på scenen, det känns jättekul, säger Christofer Lindström som arbetat som dansare sedan 2011, bland annat i musikalen ”La cage aux folles” med Loa Falkman och Suzanne Reuter.
Lava Markusson började med dans först efter gymnasiet.
– Det är ganska sent, men det fanns inte så stora möjligheter till dans i Jokkmokk då.
Efter utbildning i Umeå och Stockholm har hon frilansat och arbetar nu hos Norrdans i Härnösand.
– Så det här är semesterjobb för mig, det är roligt.
Lisa Hennix Raukola från Luleå var med i föreställningen redan 1988, då hon var elva år. Nu arbetar hon som koreograf och teaterledare vid Tornedalsteatern efter några år i Stockholm.
– Jag har varit med kanske tio gånger, och började som kopparfår. Sedan blev det silver och guld, och nu är jag varg. Så det har blivit varierade roller. I år är min dotter också med i föreställningen.
Trolltagen verkar vara en bra skola för unga dansare?
– Ja, det är som sommarens bootcamp, säger Christofer Lindström och skrattar.
Koreografen Mats Isaksson och Veronika Leo, som står för kostym och scenografi, har varit med sedan starten för 30 år sedan.
Veronika Leo har ett stort intresse för folksagor vilket avspeglat sig i föreställningen.
– Att det skulle bli en sådan långkörare hade vi aldrig trott. Jag trodde att det alltid var dåligt väder i Norrbotten, så jag gjorde hållbara kostymer av kraftigt material. Och de har faktiskt hållit sedan dess.
– Föreställningen är mycket för barn och barnfamiljer, men alla åldrar kan ha glädje av den. Jag hade barnasinnet kvar när jag gjorde den, och jag tror att jag har kvar det än, säger Mats Isaksson som är uppvuxen i byn Vitberget, några kilometer från Storforsen.
Redan 1968 flyttade Mats Isaksson till Stockholm för att utbilda sig vid danshögskolan, och där har han blivit kvar. Huset där han växte upp är sålt, men några kusiner bor kvar i byn som han återvänder till varje sommar.
– Det här är en unik spelplats som man inte hittar någon annanstans, säger Lava Markusson.
– Det är en fantastisk scen att stå på, med öppen natur, träden bakom, vatten som rinner under scenen, man ser publiken på klipporna. Det är en fröjd att vara med om, berättar Christofer Lindström.