Författaren Goethe hävdade en gång att ”den som känner Italien och särskilt Rom väl, han blir aldrig mer verkligt olycklig.” Eftersom han lär ha haft sin första erotiska upplevelse som 37-åring i just Rom var han möjligen extra exalterad vid tillfället.
Många fascineras av staden dit alla vägar bär. I den här boken sker besöket under guidning av Ellen Rydelius, född 1885 i Norrköping. Efter en kort tid som student i Ryssland hade hon blivit journalist på Svenska Dagbladet och därefter Dagens Nyheter. I äktenskapet med Harald Wägner, bror till Elin, föddes dottern Ria – hon som på 1960-talet blev TV-profil med sin bakvända vinkning, italienskt inspirerad.
Efter att ha skilt sig och ha hankat sig fram genom att översätta Tolstoj, Tjechov, Gorkij och Dostojevskij flyttade den ensamstående mamman med dotter till Rom 1924.
Tre år senare kom "Rom på 8 dagar". Det var den första svenska moderna guideboken, med åtta späckade dagsturer och praktiska tips, allt hållet i personlig ton.
Boken passade samtidens tilltagande turism och blev allmänt rosad som ”trevlig”. Den kom ut i nio upplagor fram till författarens död 1957. Då hade hon hunnit återvända till sitt älskade Rom ett 20-tal gånger.
Succén resulterade i ytterligare cirka 15 guideböcker, om städer och platser att uppleva på åtta dagar. Det blev också kokböcker, men Rydelius förblev främst ett guideboksorakel. Likt en handelsresande i städer turnerade hon runt Sverige och föreläste om platser hon besökt. Hon var kunnig och uppskattad, om än bara en habil skribent, enligt Burman – vars omdöme bör respekteras, eftersom hon själv visar sig vara högst detsamma.
Burman beskriver den gamla guideboken som förvånansvärt modern, för trots satser av ”nästan latinsk kvalitet” blir texten ”aldrig svårgenomtränglig”. I den stilen går hon an medan hon irrar längs stickspår och i detalj beskriver mycket som föga intresserar utan bara tråkar ut.
Förändringar sker ständigt, också i den eviga staden. Inte minst under Mussolinis mörka år revs gator och kvarter i Rom brutalt – enligt arkitektforskaren Carlo Melograni ”det värsta våld staden utsatts för.”
Just därför känns alla rigorösa redovisningar av gamla guideböcker som inaktuella och allt annat än engagerande.
Vid rundresans slut blir summeringen därför: en bok om en kvinna, om hennes och en massa andras guideböcker, om ett Rom som inte längre finns, plus diverse annat. Mycket, alltså – som dessvärre ger sorgligt lite.