Tredje gången gillt för Overdrive
Efter tre år, ett studiobygge och en depression är David Sandström Overdrive tillbaka. Bandets nya skiva ges ut på det hajpade skivbolaget Razzia.- Den här gången ville vi göra det på riktigt, säger David Sandström.
Foto:
Enligt David Sandström är den minsta gemensamma nämnaren för Overdrives medlemmar Neil Youngs band Crazy Horse. Det verkar logiskt. Den amerikanska rocktraditionen hörs rakt igenom. Här finns ingenting som liknar nästa veckas My Space-hit, men väl en samling väldigt uppriktiga rocklåtar.
- Jag gillade vad José Gonzáles gjorde med The Knifes Heartbeats eller Anna Ternheims version av Shoreline. De tar fram kärnan i dängorna och skalar bort alla effekter och stora produktioner. Så vill vi göra, fast direkt, med våra låtar på vår egen skiva, säger David Sandström.
Svårt sitta still
Under den dryga halvtimme intervjun varar har han uppenbara problem att sitta still. Det här är en aktiv 33-åring och det är svårt att förstå hur det har kunnat ta honom tre år att spela in en skiva. Förklaringen är kryptisk:
- Livet kom emellan.
Med det menar David Sandström att han flyttat ut till en gård i Brände utanför Umeå, börjat bygga sin egen studio och skrivit låtar. Vännen Oskar Sandlund som spelar trummor i Overdrive, och som dessutom har spelat in skivan, gick igenom en depression. Först efter det började bandet arbeta med det nya materialet. Eftersom David Sandströms studio inte var klar lånade man byskolan som ligger tvärs över dalen från hans gård.
- Det där med studion fungerade åt två håll. Ibland borde man lagt sång när man stod och snickrade och ibland borde man lagt isolering när man spelade in gitarr.
En konstig resa
Att skivan tagit lång tid att göra ser bandet som en fördel.
- Det har påverkat skivan mycket. Vi har hunnit göra flera versioner av låtarna och när vi sedan skulle spela in dem gjorde vi ofta en helt ny version, säger Oskar Sandlund.
David Sandström har spelat i band sedan han var 13 år. Han beskriver karriären med det politiska hardcorebandet Refused på 90-talet och soloskivorna efter det som "en jävla konstig resa". Men att inte skriva musik har aldrig varit ett alternativ.
- Jag var en väldigt sträng ung man, men i dag tror jag inte på idéer. Människan är kapabel till den vackraste poesi och till folkmord. Det avståndet måste man försöka förstå, säger han och visar med händerna brett isär.
- Jag tror att om man kan göra något vackert så ska man göra det - och jag tror som fan på rock’n’roll.
Så jobbar vi med nyheter