Torbjörn Ömalm blickar mot hembygden
Sedan några år lever gitarristen Thorbjörn Ömalm från Gällivare som frilansmusiker i Stockholm. Men när han skulle skriva material till sin debutskiva började han söka sig till sina rötter. Resultatet blev albumet Saajo.
Foto:
Ömalm växte upp i Gällivare, gick musikgymnasiet i Boden, Framnäs i Piteå och hamnade så småningom på musikhögskolan i Stockholm där han tog examen med gitarr som huvudinstrument.
Det var 2007.
Nu, tre år senare, skivdebuterar han som soloartist efter att ha arbetat som frilansmusiker för andra artister.
- Det är en skiva som fötts fram ur helvetets eldar, säger Torbjörn Ömalm och skrattar.
Skivan spelades in i augusti tillsammans med Bo Söderberg (som spelat med allt från Thad Jones till Rigmor Gustafsson) på trummor och Robert Erlandsson som spelar kontrabas, mixades i september och skickades till Malaysia för tryck. Det var där helvetet började.
- Jag skulle kunna skriva en bok om alla turer. Men den korta versionen är att när jag fick skivorna var det fel på dem och tryckeriet fick göra nya. Men det dröjde ända fram till jul innan jag fick dem, säger Ömalm och berättar att han länge funderat på att göra en skiva.
- Det var ett år sedan jag fick fingrarna ur och jag skrev material hela våren, säger han.
När man lyssnar på Torbjörn Ömalms debutskiva Saajo är det slående hur han skriver in sig i landskapet med en vemodig klang och titlar som talar om en lokal förankring i Järämä-Satter, Mukkakoski och Muddus. Musiken han spelar är ett försök att sammanföra jazzen med finska och samiska folktoner.
- Jag har alltid haft en fallenhet för mollton och folkmusik. Men det var först för ett år sedan som jag fick upp ögonen för musiken hemifrån. Jag hade inte så mycket att göra och började gräva i mina musikaliska rötter. Norrlåtar och Hasse Alatalos arbete har alltid funnits där, men det var först då som musiken slog mig och polletten trillade ner. Jag tror också att det har att göra med mitt intresse för meänkieli, säger Ömalm och berättar att titeln Saajo betyder "myrholme", men kommer av hans mormors namn Saadjo.
Titlarna på skivan anspelar mer direkt på geografin, som Mukkakoski, som ligger vid Lina älv.
- Det finns ett litet biflöde där som jag brukar fiska i, även om det inte är så bra och Järämä-Satter är mina föräldrars hemby, säger Ömalm.
Andra titlar anspelar på historien i regionen - som låten Stendammslunga.
- Min farfar och pappa jobbade i gruvan. Ingen av dem har fått stendammslunga, men det var ju väldigt vanligt förr och många dog av det, säger Ömalm.
I motiv och titlar behandlar han alltså barndomens landskap genom musiken - om än på avstånd från Stockholm.
- När jag började skriva växte konceptet och till sist föll det sig naturligt. Fast jag tänker inte på någon speciell region när jag skriver musiken. Den finns mer i ryggmärgen. Jag utgår ofta från en enkel melodi eller en accordläggning som jag tycker är snygg. Det är enkla, starka melodier som är min grej, säger Ömalm.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!