När Galleri Syster visar Lillasysters samlingsutställning 2016 ger det en inblick i samtiden för tonåringarna, vad som upptar deras tankar och hur de uttrycker dem med pendel, penna, krita eller lera.
Det är inte direkt vardagen som de väljer att skildra, de flesta väljer det mera dramatiska. Det är skruvade situationer i starka färger. Där finns ingen diskbänksrealism.
2016 lever vi i en samtid som fruktar terrorismen och IS är ett begrepp. Stina Nilsson har gjort en stor blyertsteckning som föreställer en ung kvinna med en automatkarbin. Hennes blick är kall, klädseln könsneutral och hon förefaller beredd. Stina Nilsson har valt titeln "Jag har dragit tusen streck nu" och det är kanske blyertsstrecken det handlar om, eller är det streck på gevärskolven?
Medan Stina Nilsson nöjer sig med blyerts väljer Fabian Linna starka färger när han målar en grupp människor, de flesta små, kring en dominerande kvinna i grossess och som håller om sin mage. Alla människor är nakna och det pågår en massa saker i bilden, men hela tiden individuellt. Verkstiteln "namnlös-oklar" ger ingen vägledning.
Lika färgstark är Johanna Axberg i tre kvinnoporträtt i akryl, "intelligent", "powerful" respektive "beautiful". Tre ansikten utan blick, utan något inre. Här är det ytan som gäller, den iögonenfallande ytan.
I det flesta verken är det inte den verkliga världen som återges, i stället fantasivärldar fyllda av dramatiska markörer. "Existentiell kris" står det på Mea Sundströms tuschteckning och på hennes andra tuschteckning intill riktar en naken kvinna en dolk mot strupen och med verkstiteln "Tired of your bullshit".
Efter denna färgstarka fantasidramatik blir det en härlig kontrast i Ludvig Sjödins två oljemålningar "Bärplock" och "Fiskrensning". Det är två bilder från en idyllisk vardag som också är vår samtid även om det känns tidlöst. Det är föreställande bilder av människor i verksamhet och i färger som präglas av verkligheten. Ja, samtiden kan vara tidlös.