Som journalist har jag den senaste tiden ramlat på ett utmanande problem. Intervju görs med någon ansvarig eller mellanchef på något företag eller på någon institution. Mot intervjuns slut brukar jag ta upp hur personen i fråga formellt titulerar sig. Och det är nu som utmaningen kommer.
Den första slutsatsen är att jag kommer att bli tvungen att undanta titeln i artikelns ingress, för i sådana fall blir det i stort sett det enda som ryms. Så själva skrivproceduren blir i stället att försöka formulera nyheten, göra ett citat och sedan i brödtexten ange personens tillhörighet.
Men då kommer nästa problem. Det är inte mycket plats kvar till själva fördjupningen. Så om ni tycker att nyheterna blivit allt mer rapsodiska på senare tid kan en av förklaringarna finnas här. Att de som inte kan konkurrera med den högsta lönen tycks kompensera med titeln.
Så när nåt galet tok avslöjas i organisationen kommer således den politiskt korrekta, påbjudna (och helt innehållslösa) kommentaren:
– Vi kommer att se över våra rutiner, säger Kan-Inge Allsson-Myglin, chef på verksamheten Buffel och Klant, ansvarig för Skräddarsydda Lösningar på avdelningen för världsförbättringsprojektet Gör Knappast Någon Skillnad.
Nåja. Nu är det ju allt mer sällan som journalisterna är på krigsstigen. Normalläget är väl att allt kommer att avslutas med en positiv rapport om uppnådda resultat, med efterföljande presskonferens, allt i samma anda som den åttiotvåsidiga projektbeskrivningen som inte heller låter sig nämnas i en tidningsartikel. Detta eftersom namnet kommer att ta upp en knapp halvsida. Världsförbättringsprojektet Gör Knappast Någon Skillnad har nämligen underrubriken:
För analys av miljökompensatoriska effekter på den inhemska marknaden inom råvaruindustriernas utvecklingspotential sett ur en långsiktig klimatkompensatorisk analys för återvinningsbara energikällor inom skogsindustriutvecklingen avseende avverkningsavfall på statlig skogsmark.
Eller någonting i den stilen.
Ni ser! Halva krönikan har redan gått åt till en slags redovisningsformalia.
Kommer ni förresten ihåg den där T-shirten med texten ”Den som har mest pengar när den dör vinner”. Dags att trycka en ny. ”Den som har krånligaste titeln...”
Själv tar jag av mig kepsen, bugar avundsjukt och hälsar:
Pelle Lindblom, vikarierande ingenting.