Tillbaka till rötterna

"I vet it snart vem i jer, för i vanner fram bland hus o hem men känner ingen här. Mänschen som i möt dem vanner bara förbi, me sina sinnen fylld av tankar på pengar o karriär."
Strofen kommer ur Alienation, sjätte spåret på umeåbaserade Glesbygd’ns nya skiva Tid’n lid. Det är politiskt, och det är vemodigt.
- Vi hävdar ju att vemod är bland det vackraste som finns, säger Johan Åhman, gitarrist i bandet.
Och vemod, menar han, handlar om ett tillstånd som man kan nå var man än befinner sig. Men nog ligger tankarna nära glesbygden som bandet sjunger om.
- Några av låtarna är skrivna i Njallejaur där mina föräldrar och deras föräldrar vuxit upp. När jag åker dit ser jag hur utvecklingen farit fram och tömt alla hus. Det får jag inspiration av. Man upplever en slags motvind, för även om man skulle vilja bo där så går det inte riktigt.

Mycket av Glesbygd’ns musik handlar just om rötter. Därför har man också valt att sjunga på dialekt, eller "bondska" som man säger.
- Vår första skiva var faktiskt en hyllning till dialakter eftersom vi känner att vi skulle vilja ta tillbaka språket som vi aldrig fick lära oss när vi var små. Och det är viktigt att behålla traditioner. Men sedan är våra texter också ganska politiska. Vi är engagerade i olika föreningar och har en stark politisk grund. Visst kan man skriva om känslor, men vi gillar att använda uppmärksamheten till att säga något om hur man kan förändra samhället vi lever i.
Fem av bandets medlemmar har rötterna i Arvidsjaur med omgivningar, och även om dialekterna där delar musikerna i två falanger (älvdalskan och skellefteåmålet) så är skrivandet en mycket demokratisk process.
- Visst har vi heta diskussioner ibland - om ord och betydelser, medger Åhman och skrattar.
- Men när vi skriver musiken är det en process som alla är delaktiga i eftersom vi tycker att det är viktigt att alla trivs i musiken. Det har blivit så att vi jobbar lite på samma sätt som jazzmusiker - vi jammar lite och testar olika saker och sedan bygger vi ihop det som passar. Och på den nya skivan känner vi unisont att vi har kommit närmare det som vi inte riktigt tyckte att vi nådde ända fram till på första skivan. Idéerna har fallit på plats på ett bättre sätt.

På Tid’n lid har man strävat efter nya musikaliska uttryck. Den vemodiga reggaen har fått sällskap av jazz, soul, dub och folkmusik - men även Martin Nurmi på saxofon och Simon Issát Marainen som jojkar.
- Simon träffade vi på midsommar förra året uppe i Pajala, och vi kände direkt att vi ville testa göra något tillsammans med honom.
- Vi försöker ju omge oss med så många fina människor som möjligt. Och så drar vi runt och härjar på egensinniga platser, säger Åhman och skrattar.

Fotnot: Glesbygd’n spelar i Piteå i kväll, i Arvidsjaur den 16 juni, i Jokkmokk den 18 juni och i Lannavaara den 20 juni.