Drömspår
Uppsalakonstnären Arnold Bunge ställer ut i Gällivare museum. Utställningen heter Drömspår - måleri och collage, med installationen Carpe Diem.
Den 63-årige konstnären har fördjupat sig i mänsklighetens grundläggande existentiella frågor: Varifrån, varthän och varför?
Temat är tiden och tidens flykt. Han är inspirerad av Australiens urbefolkning, aboriginerna, som hade ett cirkulärt tidsbegrepp till skillnad mot västerlandets linjära tidsbegrepp. "Ett liv är kort, men spåren av dessa okända konstnärer är eviga".
Utställningen väcker tankar om tidens snabba och obönhörliga flykt, men i Arnold Bunges utställningsrum tycks tiden stanna en stund. Installationen Carpe Diem innehåller en klocka som krossats. Gamla fotografier ur släktens historia. En kvinna utanför ett grånat fattighus. Ett handskrivet brev. En resväska - symbolen för tiden och livets resa.
Konstverk med titlar som Nattlig seglats, Riten, En främmande fågel, Grön vandrare, Navigatören, Schamanen och Tiden, griper tag i betraktaren och grundfrågorna kanske får sina svar från det kollektiva omedvetna fält där Arnold Bunge vistas och där arketyperna är gemensamma för mänskligheten genom alla tidevarv. Utställningen andas värme och ömsinthet inför människans öde.
Arnold Bunge har varit heltidskonstnär i över 30 år. Han var tidigare mest känd för sina landskapsmålningar med motiv från Gotland och den norska fjällvärlden. Havshorisonter och det blåa väcker en längtan i honom.
Om det cirkulära tidsbegreppet säger han:
- Ett mera cirkulärt tidsbegrepp är vackert och jag kan känna viss avund mot dem som kan leva med det. I Västerlandet kan vi känna hur tiden stannar upp när vi är förälskade eller får barn, då vi älskar någon mer än oss själva. Tidens flykt inger mig vemod, men vissheten om att min kultur, min klan finns kvar när jag dör ger mig hopp, på samma sätt som urfolken kanske upplevde det.
- Tiden går fort, någonstans inom mig är jag kvar i 23-årsåldern, men jag är nu 63 år och tycker att det bara är ett andetag sedan jag var 23 år. Vi är alla på resa och alla längtar vi efter stillastående. Att rörelsen ska stanna, samtidigt som det är den stora skräcken. Liv är rörelse. Tidigare var jag en tidsbrottare, numera har jag en mera filosofisk inställning till liv och död, säger Arnold Bunge.