Ernest Thiel var vid förra sekelskiftet en av Sveriges rikaste män. Han hade byggt upp sin förmögenhet genom finansaffärer och investerade särskilt i gruvor, däribland LKAB.
Han umgicks med och understödde konstnärer och byggde upp en stor konstsamling. Hemmet på Blockhusudden på Djurgården var samtidigt ett galleri med verk av stora nordiska konstnärer.
Rik som ett troll, men när deflationskrisen slog till 1920-22 fick han se sina tillgångar förintas. De stora aktieposterna i bland annat LKAB rasade och 1924 var han utblottad. Den socialdemokratiska Hjalmar Branting-regeringen köpte hans bostad och konstsamling och förvandlade allt till ett statligt museum under namnet Thielska galleriet.
Det är ingen blygsam skara målare och skulptörer som visar upp sitt kunnande i finansmannens hem på Djurgården. Där kan vi se målarna Carl Larsson, Edvard Munch, Oscar Björck, Eugène Jansson, Bruno Liljefors och skulptörerna Gustav Vigeland och David Edström. Alla har de porträtterat Ernest Thiel.
Samme man men ändå så olika. Eftersom vi inte träffat originalet så kan vi inte bedöma vem eller vilka som träffar rätt, om det är Ernest Thiel i målningarna och bronsskulpturerna. I stället blir det en uppvisning i hur olika en människa kan porträtteras.
Carl Larssons målning är närmast fotografisk, en profilbild av en uppsträckt man med lite Sundborn-idyll som skymtar i ett hörn. En kallhamrad man, men samtidigt lite uttryckslös.
Oscar Björcks porträtt är ledigt. Ernest Thiel sitter i skinnfåtöljen och möter betraktarens blick. Det är skumt i rummet och Björck placerar en ljusreflex påpassligt på pannan. Det är en levande människa på denna målning.
I Eugène Janssons porträtt blickar finansmannen ner på något. Det lär vara på ett schackspel, för han spelar mot sin porträttör, men det får inte betraktaren veta.
Bruno Liljefors är knappast känd som porträttmålare, men också han fick uppfylla Ernest Thiels önskemål. Det är en bild som inte uttrycker så mycket.
Thielska galleriet har en ansenlig samling Edvard Munch och vi får se både en skiss och det färdiga verket. Här står Ernest Thiel med armarna i kors, visar något av otålighet under poserandet. Skissen uttrycker mera än det färdiga verket.
Ernest Thiel har beskrivits som en allvarlig och kontrollerad person med stor integritet. Han såg upp till Nietzsches övermänniskoideal. Det är just den Ernest Thiel som Edvard Munch fångat bättre än någon av de andra målarna.
De två bysterna i brons av Gustav Vigeland och David Edström är två avbildningar av en maktmänniska. David Edström låter pipskägget sticka ut likt fören på ett pansarskepp, redo för slag. Det är en grovhuggen Thiel medan Vigelands är mindre aggressivt pansarlik.
Den som sett sig mätt på huvudpersonen kan sedan vandra vidare i galleriet och se hela släkten Thiel , målade av ytterligare ett antal kända konstnärer som indirekt gynnats av malmpengar från norr.