The Magic Numbers är svåra att älska

De två syskonparen i The Magic Numbers är säkert älskvärda som personer och deras passion för musikhistoriens mjukaste popharmonier går inte ta miste på.
Ändå är det märkligt svårt att älska det här bandet.
På tredje skivan The runaway gör de mycket rätt i min bok, blandar Mamas and the Papas med Fleetwood Mac och tar hjälp av Nick Drakes stråkarrangör Robert Kirby, men alltför ofta blir jag uttråkad av skivan.
Sångaren Romeo Stodart inställsamma och mjäkiga röst är en del av problemet, liksom bristen på tillräckligt egensinniga sångmelodier. Låtar som Why did you call? och Throwing my heart away hade varit fantastiska med, säg, Stevie Nicks men nu blir de bara medelmåttiga. Synd på så fina intentioner.