The Haunted gav publiken valuta för pengarna

Det började på fredagen med Gyro som gjorde sitt bästa för att värma upp publiken. När sedan Kirunabandet Triggered gick upp på scenen blev det riktigt med ös. Kanske berodde det på att folk började strömma till men trash-bandet fick kvällen att ta fart på riktigt. Festival general Nicklas "Nicke" Johansson och hans Slowgate gjorde en helt ok spelning. Det märktes tydligt att de hade hemmaplan. Festival publiken tätnade och trycket ökade ytterligare. Ett fint upplägg till Setherial som verkligen var som hämtade från de kalla döds- och blackmetal åren på 80-talet. De körde hela konkarongen. Corpsepaint, brinnande facklor och en show fylld av blodspott och growl med skrik och död. Mycket härligt. Infaustus dreglande lämnade till och med blod på golvet. Helt metal måste man säga.

Metal var tyvärr inte Draconian som verkligen hade bekymmer och sången skar sig. Jag är ledsen Lisa Johansson men det var inte bra. Musiken hade sina höjdpunkter och Heaven laid in tears var minst lika bra som på skiva och på Morphine cloud verkade sången ha justerat sig. Men på det hela taget hade jag förväntat mig mer av ett så etablerat band.
Sedan var det dags för fredagens headline Evergrey. De klev ut på scenen som om de ägde stället. De gick ut hårt och ökade eftersom. Sångaren Tom Englund visade upp en otrolig scenvana och tog sig tid att prata med publiken och skojade och sjöng. Tyvärr är Evergrey lämpade för större scener. Ljudet blev sådär och det riktiga publiktrycket kom aldrig igång. Men ös var det.

Evermoore drog igång lördagens festivalande. De bjöd på det gamla vanliga med ny sångare, mellansnack om nya skivan och härliga solon. I want the world to see och Relentless är fortfarande bandets bästa låtar i min mening. Det var mysigt att få höra båda live. Sedan blev det dags för mörker igen. Haparandabandet Cryptic death klev ut på scenen. Mangel och död. Härlig döds med inslag av något som liknar Emperors Nightside eclipse. Sångaren Anton Johansson kan verkligen det där med att låta ond. Dissectioncovern Retribution- Storm of the lights bane låter nästan bättre än originalet. Efter deras spelning kom överraskningen. Lovisa Lundmark i 6th awakening, Angela Gossow move over! Här kommer tjejen som growlar som en hel karl och lite till. 6th Awakening tog publiken med storm. Själv var jag helt hänförd, med en sådan sångerska kan de gå långt. Avgrundsvrål som får en att rysa och mjuka fina partier av skönsång. Kanske något för Draconian att ta efter?
Jag tänkte att nu får Steel attack en tung uppgift. Men det klarade Salabandet galant. Nu hade festivalen nått det önskade trycket. Folk var packade vid scenen och metalkänslan total. Holy is evil dånade över området och håren flög i headbangfrenesi. Nu var det hårdrock i den högre skolan. Efter att killarna från Sala fått igång publiken var det en lång paus i väntan på The Haunted. När de väl började spela var publiken så laddad att det nästan exploderade inne på Western farm. Peter Dolving, Iklädd en 6th Awakening tröja, gav besökarna valuta för biljetten. Aggressivt hårt och skoningslöst. The Haunted är ett av Sveriges hetaste band. Efter spelningen var jag helt slut. Jag tror ingen som var där var besviken.

The Haunted gav publiken valuta för pengarna

I helgen var det dags för Nordic rage festival i Boden för femte gången. Trots stora band som The Haunted och Evergrey var det glest med folk. Men festivalen hade allt man kunde önska med bra musik och hängivna fans längst fram.