Thåström ägde Kiruna

Jag är uppväxt med Ebba Grön och en av mina högsta önskningar när jag var tonåring var att få se Joakim Thåström live. I lördags fick jag chansen och så fort han klev ut på scen förflyttades jag tillbaka till mitt gamla flickrum och kärleken till Thåströms musik väcktes till liv igen. Han är så mycket mer än punk. Han är mannen, musikern och levnadskonstnären som skakar av sig livets bördor genom sina låtar.

Släpp Aldrig In Dem Här var första låten som strömmade ut ur högtalarna och Thåströms röst är lika perfekt, raspig och fylld av känsla som för 30 år sedan. Jag har aldrig sett en artist gå in i sig själv på scen som han gjorde igår. Thåströms fingrar dansade mer än hans kropp och världen utanför verkade inte existera. Det var en frisk fläkt att se honom le, skratta och till och med skämta bort att han glömt ena textraden till Var e vargen. Thåström ägde Kiruna och jag glömde till och med bort myggen som åt på min kropp.

Miss Huddinge Centrum 1972 och Alla Vill Till Himlen fick mig att vilja springa fram och trängas med publiken vid scenen för att känna glöden från hans kropp. Det var utan tvekan Thåströms show och han gjorde precis som han ville och blandade friskt med både gamla och nya låtar. Det bästa med Kirunafestivalen 2009 var när Thåström som sista låt sjöng Ebba Gröns gamla låt Die Mauer. Mina ögon fylldes av tårar och min första konsert med den gamla punklegenden blev komplett.

Thåström ägde Kiruna

THÅSTRÖMKebnescenenFredag, 24.00