Tempen ökar efterhand
KONSERTJan Allan/Jack Wilkins ProjectKulturens hus, LuleåFredag 7 november
Foto: Pia Hanzi
I går kväll stod han åter på scen i Kulturens hus - nu tillsammans med Jack Wilkins Project.
Bandet består av svenska och amerikanska musiker och rör sig givetvis mellan dessa två jazztraditioner - mellan svensk folktonsjazz och amerikanska bebopklassiker - och projektet har en uttalad ambition att stärka banden mellan svensk och amerikansk jazzmusik.
Man inleder också så svenskt det kan bli med Dear Old Stockholm - eller på svenska Ack Värmeland du sköna. Fast när den togs upp av jazzmusiker runt om i världen, som Stan Getz, Miles Davis, Paul Chambers och John Coltrane, fick visan den något svårbegripliga översättningen.
Och sedan glider man över till Jerome Kerns Long ago and far away, liksom för att poängtera dualiteten i bandets musikaliska bas.
Men givetvis blir det också en del musik av Georg Riedl när Jan Allan ingår i sättningen och hans lyriska spel är ju som klippt och skuren för Riedls musik. Men också basisten Hans Backenroth gör sitt till i Riedls stillsammare kompositioner och han visar också att han är en tekniskt driven basist i låtar som Tumba Samba och Joe Hendersons The Kicker.
Bandet spelar också snyggt och prydligt i sin helhet - kompetent helt enkelt och rör sig säkert inom de olika idiomen. Fast det känns lite lagom under långa stunder i konserten - så där svenskt folkhemsmysigt. Det är först när bandet ger sig i kast med Jack Wilkins komposition Walt in the trap som den lite ljumma temperaturen i konserten skruvas upp och jag blir intresserad på allvar.
För det svänger det ju rätt bra om bandet när de ökar trycket.
Så jobbar vi med nyheter