Och hit kommer också många av filmvärldens mest kända skådespelare och regissörer. Det gör att man i matköer kan trängas med Francis Ford Coppola, Werner Herzog, Hilary Swank eller Gael García Bernal ((Che Guevara på motorcykel).
Hur ser då läget ut för filmen som konstart? Blandat blir mitt betyg. En stor och påkostad film som The Homesman med just Hilary Swank i en av huvudrollerna, snart på våra biografer, var platt och ointressant medan den ”smalare” filmen Dancing Arabs om en ung intelligent palestinier, som bor i Israel, men som måste föra en ojämn kamp för att kunna nå sina mål, var gripande och stark i 105 minuter.
Rosewater i regi av tv-kändisen Jon Stewart, bygger på en verklig händelse om en iransk man som bor i England men som vid ett besök i sitt hemland fängslas. Ett fantastiskt skådespeleri av Gael García Bernal ger tyngd åt filmen.
Annars var det högtid för de som gillar historiska filmer. Den tyske regissören Volker Schlöndorf f menar i sin film Diplomacy att den svenske diplomaten Raoul Nordling ska ha varit den som hindrade tyskarna från att förstöra Paris i krigets slutskede. Nordling presentas som en hjälte, vilket väl är ganska okänt hos oss.
The Imitation Game är en i raden av filmer som berättat om när engelsmännen knäckte tyskarnas hemliga koder. Blir säkert en publikfilm genom huvudrollsinnehavaren Benedict (Sherlock Holmes) Cumberbatch.
Också bland dokumentärerna var det historiska perspektiv som dominerade. Den mest spännande berättade om ett engelskt filmteam som kom till koncentrationslägret Bergen Belsen 1945. De dokumenterade allt som hände och med hjälp av Alfred Hitchcock började de klippa sin film. Som aldrig blev klar. Efter kriget bestämde de engelska myndigheterna att alla hemskheter skulle glömmas, gömmas och inte visas.
De fragment som visas i dokumentären låter en ana vad den färdiga filmen skulle kunna berätta.
Från Telluride i USA till Thunder Bay i Kanada är det fågelvägen en ganska kort bit, men förbindelserna är obefintliga så det krävs en lång rundtur österut till Toronto för att sedan flyga tillbaka västerut för att komma dit.
Staden grundades i början av förra seklet av finska och svenska arbetare. Och fortfarande är de finska rötterna levande. Festivalen hålls till exempel i The Finnish Labour Temple , som ser ut som ett gammalt Folkets hus. Festivalens motto är "Films for the people". Visst kommer det filmintresserade från andra delar av Kanada och världen, men publiken utgörs i huvudsak av folk som bor i Thunder Bay.
Det ordnas seminarier för de som vill utveckla sitt filmskapande. Och många gör egna filmer med sina kompisar i rollerna. Filmerna tas emot av fullsatta hus.
Det mest intressanta för en norrbottning är de paralleller som finns. I Kanada slåss urbefolkningen, first nation som de kallas, mot gruvbolag och exploatörer. Här kämpar miljörörelsen för att bevara urskogar och sjöar. Allt väl dokumenterat på film. Animerad barnfilm får också stor plats och förhoppningsvis kan SVT:s samiska redaktion ta kontakt och utbyta filmer.
Två spelfilmer nämner jag gärna. Tyvärr lär ingen av dem dyka upp på våra biografer om inte någon från Folkets bio läser det här. Looking for Angelina handlar om italienska emigranter som kom till Kanada vid förra seklets början. Huvudpersonen är en kvinna som anklagas för mord på sin man.
Den andra filmen bygger också på en verklig historia. The Death of Tom Sukanen berättar om en finsk arbetare som sliter för att ge sin familj en trygg tillvaro, men som blir tokig och börjar bygga en båt som ska ta honom tillbaka till Finland. Regissören Chrystene Ells berättade att när hon väl fick höra talas om Tom Sukanen var hon tvungen att göra sin film. Trots alla svårigheter hon mötte. Och just detta kan sägas vara typiskt för festivalen i Thunder Bay: Filmskaparna drivs inte av kändisskap eller ekonomiska utsikter. De måste bara göra sina filmer.