- Det är inte helt lätt att beskriva pjäsen. Men den handlar om en mormor som ligger i sängen på morgonen på sin födelsedag och föreställer sig hur den skulle kunna gå åt helvete. Man kan säga att hon blir en berättare i futurum och olyckorna hon är med om i sina fantasier blir grövre och grövre. Till sist blir hon överkörd av en buss och vargbiten, vilket gör att hon bestämmer sig för att inte stiga upp ur sängen alls den dagen. Fast det gör hon förstås, eftersom hon blir pissnödig, säger Rasmus Lindberg och skrattar när vi ses på Norrbottensteatern där han repeterar K+M+R+L av Mattias Andersson. Det är Lindbergs första regiuppdrag efter magisterexamen i teaterregi som han tog för tre veckor sedan.
Förödelsedagsbarnet beskriver han som en uppföljning på succeföreställningen Dan då dan dog och det är dessutom samma skådespleare som i Dan då Dan dog och samma regissör.
- Vi ville upprepa succén så jag skrev en parafras på den första pjäsen. Det är ett snarlikt tema. Dan då dan dog handlade om tid och den här om orsak och verkan, säger Lindberg.
Men själv är han ingen kausalitetsdramatiker, där goda och onda gärningar får en logisk, linjär verkan som i en Bondfilm.
- På senare år har jag gått mot en butterflyeffekt eller en slags Facebooksmentalitet, där alla händelser påverkar varandra åt olika håll. I en Bond-film dör folk när Bond skjuter en kula, fast för mig kan Bonds skjutande innebära att folk på en ammunitionsfabrik i USA får behålla jobbet. Jag söker många synvinklar och ur det kommer handlingen. Sedan kommer replikerna bara någon vecka innan jag ska lämna ifrån mig manuset, säger Rasmus Lindberg och jag undrar om det kräver mycket research att arbeta på det sättet.
- Jag gör ju inte några dokumentära pjäser, så jag har inte samma krav på mig då. Researchen består i att följa med i samhällsdebatten via radio, tidningar, tv och böcker, säger Lindberg.
Förödelsedagsbarnet hade premiär i höstas med Jämtlands läns teater och nu fortsätter den i Riksteaterns regi, fast med en del ny rekvisita. När turnén är klar kommer pjäsen att ha spelats hela 150 gånger och turnépremiären sker i Luleå i dag, men Lindberg har hållit sig på behörigt avstånd från produktionen.
- Jag är inte inblandad nu, förutom att jag bjuder hem ensemblen efteråt. Som dramatiker har jag ju bara gett en ram för skådespelarnas och regissörens arbete. Dessutom tycker jag att dramatikerns roll är överskattad. Jag vet att många recensioner handlar om manus, men jag tycker att det är viktigare med skådespelarna och regissören. Ett bra manus ska lämna utrymme för överaskningar - jag är mer som en tjänstvillig ande, säger Lindberg.