Så befriande när filosofer och vetenskapsmän ställer de enklaste frågorna och välter allt vedertaget på ända. Som när Einstein petade sig själv i örat och tänkte: Vad är egentligen gravitation?
Ovan ser ni alltså en mycket enkel fråga. Men vid närmare betraktelse och eftertanke är inte svaret alls särskilt självklart.
Nu, en sisådär hundra år sedan Einstein la fram sin allmänna relativitetsteori, kan man undra vart alltihop tog vägen. Som om vi i vårt kollektiva tänkande är kvar på den nivå då man trodde att jorden var platt. Att vi står på bryggan och vinkar farväl till fartygen när de seglar västerut...för att sedan komma tillbaka från öster. Vi kliar våra skallar: Hur fasen gick det där till?
I stället för att se den enkla lösningen verkar vi – i relation till Einsteins teorier – fortfarande anta plattheten och konstruera en ad-hoc-teori som säger att detta fenomen bara gäller för båtar.
Det Einstein sa för hundra år sedan, och som vi inte verkar ha omfamnat i våra hjärtan, är att gravitation egentligen inte är attraktion mellan kroppar, utan en krökning av rummet och rumtiden.
Detta fenomen är ju någonting man påstår sig kompensera för konkret i GPS-systemet, eftersom gravitationen (rumtiden) är annorlunda hos satelliterna än för oss här nere i kaksmeten. Och att gravitationsfält böjer ljus är väl tämligen oomtvistat.
Nu kommer också vetenskapsartiklar där man med vissa experiment säger sig ha kunnat detektera Einsteins förutspådda gravitationsvågor. Men i vårt kollektiva medvetande verkar vi vara fast. För det ser vi ju i sann newtonsk anda, att om man kastar upp en boll i luften så trillar den ju ner igen...på grund av Jordens dragningskraft.
Missförstå mig inte. Poängen är inte att förneka bollen, utan att pröva det nya perspektivet. Som att Benjamin Franklin (säga vad man vill om hans tänkande i övrigt) ifrågasatte Tors hammare som teori för åskblixtarna.
I dag bemästrar vi elektriciteten som vi sannerligen kan använda för våra syften. Så varför inte försöka betrakta gravitationen på samma sätt. Tänjbar. Möjlig att fånga.
Återigen, poängen är inte att alla ska lära sig Einsteins ekvationer. Det vi behöver är nya inre bilder, eller ett nytt språk för den delen, för att se världen med nya ögon. Som ett första steg. Se krökningen.
För tänk om vi sedan kan avkoda och tygla gravitationsfälten som vi gjort med elektronerna. Då skulle det om inte annat bli massor mer miljövänligt att åka till Grekland. Tryck på den blå knappen och flyg lätt som en fjäder. Hej då! Vi ses på Kreta om en kvart.