Jag tror att om det funnes ett diagnostiskt prov för poeters språkförmåga, så skulle man i många fall hitta stora skillnader jämfört med normalbefolkningen, om uttrycket tillåts. Oscar Tornborg Nilsson verkar vara närmast besatt av att undersöka språk genom att kategorisera enligt egen modell. Bokstäverna i ordet VILSE blir startgropar för att inventera och reda ut ord som börjar på respektive bokstav. V kan vara vatten, vin, vi, etc, I som i Infektion, Iran eller Irrar.
Så fortsätter det, ytterst systematiskt, som om Linné gett sig på språket också. När språkundersökningen är klar, framträder verket, i form av en slags tredimensionell visualisering av själva ordet VILSE. Boken är därför nästan mer en installation än en text.
Experimentet är roligt och intressant att läsa. Det är dock väldigt okontroversiellt och ställer inga speciella frågor, och ger heller inga speciella svar. Men det kravet tycker jag inte att experimentella texter alltid måste leva upp till heller, och jag ger därför Tornborg en eloge för hans egensinnighet och envisa intresse för språkets labyrinter.