Färgerna är dova, där finns inga vapen, inga uttryck för segrar eller heroism, inga hjältar, inga attribut för uppror. Verkstitlarna bär också spår av konstnärens erfarenhet: Sammanbrott, Stumma trumpeter, Aleppo, Rasmassor, Instängd, Skeppsbrott, Storm, Havsbotten, Motstånd ...
Det är Rawaa Kishi som ställer ut i Kalix konsthall. Hon kom som flykting från Syrien för ett år sedan. Nu är hon bosatt i Haparanda, där hon har sin ateljé.
Hon målar surrealistiskt och kanske är det den rätta konstriktningen när hon återger sina känslor inför det som nu händer i hennes hemland. Surrealistiskt måleri är inte tydligt, det ger tillfälle till tolkningar och med vetskap om Rawaa Khishis bakgrund blir det en vandring i krig och terrorism.
Hon kommer från Aleppo, där hon studerade konst vid Aleppo arts. Nu ser vi Aleppo i nyhetssändningarna, eller det som återstår av denna Syriens en gång folkrikaste stad med en stadskärna som av FN utnämndes till världsarv. Det världsarvet ligger nu i ruiner.
I utställningen finns också ett verk med titeln "Aleppo". Mellan axlarna på en människa reser sig en kvinna, omgiven av andra människor. En del är bara huvuden, kanske livlösa. Sedan andra med levande ögon, de sluter upp och omfamnas av den längsta kvinnan i den grå omgivningen. Det är en bild som andas sorg, men kanske finns där en ljusning, symboliserad av kvinnans blottade bröst, det ljusaste som kan ses i denna mörka målning. Symbolen för trygghet.
Steget är kort till "Stumma trumpeter", för den hänger intill och har samma format. Där finns samma sorg och egentligen är det inte trumpeter som tystnat, för dessa instrument har mänskliga huvuden. Det är människor som tystnat. Det finns ingen musik längre, symbolen för livsglädjen.
I målningen "Sammanbrott" kan vi ana människor, men de är trasiga och scenen andas ett inferno. Vi ser delar av människor utkastade och här är färgerna inte dova, i stället stundom kraftiga, ibland blodets färg. Kanske leder denna bild till ett annat verk med titeln "Återbruk av människan" med en uppsjö av tydliga, klara detaljer men omöjliga att identifiera.
Surrealistiska målningar är inte så lätta att ta till sig. Det är nödvändigt att få veta något om konstnären och lika nödvändigt att få verkets titel. Det är med dessa ledtrådar man sedan kan upptäcka konstverken.
Rawaa Khishis utställning är stark med sitt uttryck får ångest och hopplöshet. Där finns ingen glädje, inte ens en glädje över att ha överlevt ett inbördeskrig. Uttryck för den glädjen får anstå.