Vill man läsa en bok om krossade drömmar är Margareta Sarris roman Ryska kyssar ett gott val. Den handlar om några människor från Kiruna som ville lämna fattigdomen i Sverige och ge sig själv och sina barn en ljusare framtid. Några reste till Amerika, syd inräknat, medans andra såg hoppet i den unga staten Sovjetunionen och tog emigrationståget dit.
Hur det gick för många av de så kallade "Kirunasvenskarna" vet vi genom journalisten Kaa Enebergs omdebatterade böcker och även filmer som gjorts kring frågan.
Man kan säga att Margareta Sarri med romanens hjälp gett liv till fakta och frågan om "Stalin mördade svenska idealister?".
Tveklöst ja, när det gäller Maires Nivas pappa Viking. För något år efter att han och Maires mamma Sara-Lena 1933 anlände till byn Uhtua i Karelen, var han plötsligt borta och sågs aldrig mer. Och så rullade det på. Något år senare, när Maire kom tillbaka efter ha varit i Sverige och fött flickan med "pignamnet" Sonja, berättar maken Eino att hennes föräldrar var gripna och bortförda. Und so weiter, som tysken säger.
Storheten med Sarris roman ligger inte i skildringen av ensamma kvinnornas helvete i läger utslängda på ryska tundran. Ryska kyssars läsvärdhet börjar vävas efter sidan 51 då vi redan vet att paradiset var en villfarelse som fastnat i Stalins taggtråd. Berättelsen rör sig därefter växelvis framåt för att i mål ha skapat en familjekrönika där både mödrar, döttrar och dotterdöttrar levandegjorts av rak enkel prosa, kryddad med lokala uttryck som jag bara bugar för. Männen har en mer undanskymd roll, men så var också många utkommenderade i krig eller bara försvunna, mot eller med sin vilja.
Sarris 18:e bok är en sorts studie i människans obändiga förmåga att vara just människa i tider av djupaste sorg och saknad. Homo sapiens förmåga att våga tro och hoppas trots att oddsen nästan är noll.
Men ju mer romanen lider och Maire blivit "momma" och dotterdottern Tanja är i fokus, lutar Ryska kyssar till att handla om identitet, våra rötter och vår plats på jorden. Tanja, som drömmer om att bli fotograf och har haft fem foton på Liljevalchs vårsalong, har det inte lätt i sökandet efter sig själv. Mamma Sonja dog när Tanja föddes 1976. Och pappa Leo någonstans i Ryssland har hon aldrig träffat. Och "momma", 93 år, i Laukulahti är nästan tyst som musen när Tanja vill höra om familjens historia.
Ryska kyssar är första boken jag läser av Margareta Sarri. Den har gjort mig nyfiken att läsa annat hon skrivit sedan debuten 1971.