Bussbolaget Greyhound är ett av världens mest välbekanta varumärken, det är ett namn som länge förknippades med frihet, äventyr och längtan bort. En bild skapad av massiv marknadsföring, men också av författare och artister i böcker och låttexter. Bruce Springsteen, Dolly Parton, Chuck Berry, Bob Dylan och många, många fler – alla har de använt sig av symbolen Greyhound för att berätta sin story.
Dylan förresten, han kom från Hibbing, Minnesota, där Greyhound en gång startades för 100 år sedan av svensken Eric Wickman, fd Martis-Jerk från Våmhus i norra Dalarna.
Nu har Kristin Lundell skrivit en bok om honom – Busskungen . För de flesta av oss är namnet helt obekant, men Lundell växte upp med historier om busskungen, blev nyfiken och ville ta reda på vem han var.
Som 18-åring utvandrade Wickman till Amerika 1905, han arbetade ett tag i skogarna i Arizona och fortsatte sen till Hibbing, Minnesota där han jobbade i en gruva.
I området kring de stora sjöarna höll just bilindustrin på att födas och Wickman såg chansen. Han började först laga bildäck, men fortsatte sedan med att skjutsa människor mellan hem och arbete. Han hade nämligen upptäckt att många gillade att åka bil, men ingen ville eller hade råd att köpa någon.
Och så rullade det på med större bil, bussar, fler busslinjer, busstationer och restauranger. Wickmans affärsidé gick ut på att göra Amerika tillgängligt för folket och göra det till rimligt pris. Alla skulle ha råd att resa.
Han köpte och sålde företag, skaffade nya partners och bolag och byggde ett imperium som när det gick som bäst årligen transporterade över 100 miljoner amerikaner kors och tvärs över kontinenten.
Men tiderna förändras och med ökad privatbilism, avreglering av busstrafiken och lågprisflyg blev det tufft för Greyhound.
Lundell berättar ingående om företagets historia och alla turer med bolagstransaktioner genom decennierna, men med en titel som Busskungen hade jag väntat mig att boken skulle handla mer om personen Eric Wickman. När han dör på 50-talet återstår nästan halva boken.
Berättelsen om honom är tunn. Däremot tycker jag mycket om glimtarna från dagens USA när Lundell reser över landet med Greyhounds bussar. Intryck som berättar mycket om både företaget och landet idag.