Svensk okunnighet om utländska barnbokspärlor
Alma-priset har satt ljuset på stora utländska författarskap, okända för de flesta svenskar. Men en stor del av den bästa internationella barn- och ungdomslitteraturen når aldrig svenska läsare.
Foto: Claudio Bresciani / SCANPIX
- Jag tycker han är ute och cyklar. Jag kände inte heller till Kitty Crowther innan, men jag inser att det är ett fantastiskt bra val ju mer jag får höra, säger Sven Hallonsten, vice ordförande i Ibby, det internationella rådet för barnböcker.
- Jag tycker juryn visat prov på professionalitet och integritet. De senaste åren har man lyft fram författare som är ganska unga, men bra och fortfarande under utveckling. Även Sonya Hartnett var en sådan.
I fjol var 56 procent av de nya titlarna inom svensk barn- och ungdomsutgivning översatta. Vad som först kan framstå som en ganska imponerande siffra blir något mindre imponerade när det framgår att merparten av titlarna översätts från det anglosaxiska språkområdet. Uppdelat i kategorier står bilderboksutgivningen för de flesta.
Stapeln med textfattiga pekböcker för de allra minsta var extra hög när Svenska barnboksinstitutet för några veckor sedan analyserade fjolårets utgivning.
- Ofta tror jag att det finns praktiska orsaker, vi som jobbar på förlagen är inte alltid tillräckligt språkkunniga. Ibland har vi givit ut finska böcker och franska, då har vi lektörer som läser och det blir ett vågspel, säger Cecilia Nilsson, publicistisk chef på Rabén och Sjögren.
- Men det är också svårare att få uppmärksamhet kring de översatta böckerna, jag vet inte varför men det är alltid lättare med de som kommer från England och USA. Det är tråkigt, det blir begränsat.
För sju år sedan var Sven Hallonsten med och startade det internationella nätverket Den hemliga trädgården. Medlemmarna bloggar för att lyfta fram den utländska barn- och ungdomslitteraturen. Men räknat i antalet utgivningar är resultatet magert enligt Hallonsten.
Ibby delar också ut sitt Peter Pan-pris för bästa översatta barn- och ungdomsbok. Ofta går det till småförlag som Trasten och Hjulet vars utgivning är djärvare, enligt Sven Hallonsten, som menar att inte bara läsarna, utan också de svenska författarna och illustratörerna behöver impulser utifrån.
- De senaste åren har det stått stilla här, det blir ett slags svensk ankdammsmentalitet. I Norge och Danmark däremot händer det grejer. Norge har Gro Dahle och Svein Nyhus som vågar sig på svåra saker. En förklaring är att det norska litteraturstödet ger utrymme för experimenterade.
Så jobbar vi med nyheter