Suzanne Brøgger är fängslande, både som författare och kvinna. Samtidigt framstår hon som fångad i sin egen myt.
På 60- och 70-talen tog hon stor plats som frigörelsens frimodiga företrädare, men genom livet har hon av allt att döma haft svårt att frigöra sig själv.
Skenet i den reflektionen tilltar av Louise Zeuthens metodiska biografi, baserad på Brøggers frispråkiga dagböcker och brev.
Brøgger erkänner att hon haft ett rent sjukligt behov att bli älskad. Det gjorde att hon ställde sitt kön, sin kropp och sin identitet till publikens förfogande.
Det gör hon på nytt när hon nu bett Zeuthen skriva biografin – men bara om de första 40 åren av hennes liv, åren då ”Allt” hände. Må myten bestå.
Hennes oskuld tog den drygt 30-årige kåtbocken Philippe Baude. Han jobbade på den franska ambassaden i Bangkok, men lät inte arbetet inkräkta på sitt sexliv, för att uttrycka det diplomatiskt. När Brøgger ”inlemmas” i Baudes harem bör det alltså läsas bokstavligt.
I sin dagbok skriver hon detaljerat om hans kön, hur hon älskar smaken av hans säd och hans mjuka små kulor i sin mun. Hon är då 16 år.
Senare startar de den brevväxling som ska pågå i 24 år. Baude ger stygga order och Brøgger undertecknar med Din slav. Hon är ung, aningslös och utnyttjad – fjärran frigörelsen.
Med tiden blev hon medveten om att hon låtit sig manipuleras och domineras, att hon svalt (!) det mesta i sitt sökande efter identitet. Med mognaden kom viljan att göra upp med prydheten, rädslan och det småborgerliga – inte minst i sängen. Kvinnan skulle ta makten och bejaka sin lust utan skam.
I den mediala offentligheten poserade denna frigörelsens galjonsfigur som en paradox. Dels en stilikon i vida hattar, skarpsminkade ögon, leopardpäls, fisknät eller ingenting alls – dels en orädd kvinna som ifrågasatte traditioner, familjeliv, könsroller och sexualitet. Orädd gick hon sin egen väg och personifierade förändring och förnyelse i den tid då mycket hände.
Hela tiden skrev hon, medan otaliga män passerade, enligt principen fuck – fuck off. De hade betydelse i hennes skrivprocess: ”Jag kommer till skrivandet genom att knulla.”
Hennes bok Fräls oss ifrån kärleken kom ut 1973. Bokens Jag har många likheter med verklighetens Brøgger – en erotisk och exotisk gestalt i konstant förvandling, villig till allt, oavsett tabun, i kampen för personlig frihet.
Debatten hemma i Danmark var omfattande och den uppseendeväckande boken gjorde Brøgger ännu mer till frihetsgudinna – en symbol för frigörelsen och den gränslösa erotiken, lusten och njutningen. Det var en myt som passade tiden.
Flera år efter utgivningen blev hon ifrågasatt eftersom hon så dags var maka och mamma, del av den familjeidyll hon så fränt förkastat. Äktenskap – som hon liknat vid kannibalism? Barnafödande - som borde avskaffas?
”Jamen, man skriver så mycket dumt. Är det inte härligt att man är ologisk?” löd hennes obekymrade svar, med tillägget att det Jag hon skapat naturligtvis inte fanns i verkligheten.
Zeuthens biografi är strikt hållen, med många direkta citat ur Brøggers öppenhjärtiga brev och dagböcker. Kanske ger den en sann bild av den Brøgger som var, möjligen är mycket myt. Zeuthen funderar själv om inte identitet bäst beskrivs i pluralis.