Lotte Möller ger sig i ”Bin och människor" ut på ”en surrande resa från antiken till dagens biodlarvärld”, skriver förlaget om boken. Men det inte bara surrar om texten, det myllrar också i den. Vi möter nästan hundra bilder av bin och de människor som lever nära dem, alltifrån medeltida träsnitt med bisvärmar till en 8 000 år gammal hällristning där en streckfigur skördar honung.
Någon handbok är inte ”Bin och människor”. I stället gör Möller rader av djupdykningar i olika ämnen, som bins fiender, deras bajs, fusk med honung, medel mot bistick eller vad vi kan lära oss av bina. Möller har läst på ordentligt och det vimlar av citat, personnotiser, faktarutor och tematiska nedslag. Hon ger oss en mängd roliga tidsbilder där vi också får veta hur det står till i världen utanför kuporna. Boken är egentligen en kulturhistoria om bin, bräddfull av tankar och föreställningar om människans bästa vän – på sex ben.
I den andra delen – som omfattar ett fyrtiotal av bokens drygt 200 – berättar Möller om bikongresser, alternativa metoder och biodlarföreningar och om bikriget på danska Laesö.
Möller åker dit och då byter texten stil och blir reportage. Det händer ofta. I andra avsnitt är det som om Möller skriver personliga brev till oss om sina vänner bina. Somliga partier är utredande och då använder Möller en ledig sakprosa.
Emellanåt gränser texten till kåseriet, Möller vill roa och lyckas också med det utan att sakligheten därför blir lidande även om anslaget någon gång kan kännas för lätt. Vi får därtill möta en hel skrälldus bipersoner, både idealister i dagens Odlar-Sverige och stollar och genier i det förflutna. Boken är också försedd med en omfattande litteraturlista och ett rejält register.
Bin är hängivna och osjälviska djur, helt inriktade på att säkra sina samhällens fortlevnad. Men vi människor är på väg att förstöra deras livsvillkor med våra monokulturer och kemiska bekämpningsmedel.
Möller fördjupar egentligen inte den kritiken, trots att den nuvarande utvecklingen hotar hela vår produktion av föda och därmed hela vår civilisation. Men hon pekar på att det stora intresse som nu finns för biodling och bin i allmänhet är en viktig motkraft.
Ett stort hot är också varroakvalstret som deformerar binas vingar och bakkropp. Men det odjuret får inte mycket uppmärksamhet i boken.
Och framtiden? Ja, robotbin som tål allt, till och med klåfingriga och giriga människor, ”är redan på gång”, slutar författaren.