”Checkpoint n:o 169” visas just nu i Ájtte same- och fjällmuseum i Jokkmokk. Det är en utställning av affischer kring samiska rättigheter. På affischerna finns bilder från Anders Sunnas konstverk och uppgifter har kommit ut att han skulle var medlem i den anonyma gruppen bakom affischerna.
– Vi är inte i kollegor och har inte haft något samarbete. Jag har diskuterat med organisationen Bildupphovsrätt, BUS, för att påtala ett problem som inte rörde bara mig utan även andra konstnärer. Jag har inga planer på att stämma dem, utan låter BUS hantera hela saken.
– För mig är det inte en ekonomisk fråga, utan ett intrång i min ideella upphovsrätt. Genom att använda mina bilder, tror folk att jag är en del av något som jag inte står för.
Affischerna i utställningen bär drag av Anders Sunnas konst, men han tar avstånd från budskapet.
– Det blir för mycket om rent samiskt blod och sånt där. Det gillar jag inte. Då är man tillbaka i 1940-talet, men det omvända, men det blir inte bättre för att minoriteten ägnar sig åt det.
Har de tagit av din konst?
– De har kommit alldeles för nära mitt uttrycksspråk. Sedan finns det bilder som jag har gjort och som nu finns i deras bilder. Det är inte okej upphovsrättsligt. Sedan blir det problem när de börjar sälja affischerna, för då säljer de ju mina bilder. Det hade varit annorlunda om det var en skola eller en privatperson för eget bruk, som inte har råd att köpa konstverket.
Anders Sunna har kontaktat organisationen Bildupphovsrätt, BUS, som rättsligt kan ta itu med bildstölderna.
– Jag har diskuterat förut med BUS, men då var det inte så mycket som de tagit av mig, inte så allvarligt. Nu är det betydligt mera och då måste det bli konsekvenser av vad den här konstnärsgruppen gör.
Har du påtalat bildstölderna för gruppen?
– De har inte så mycket kontakt med mig längre.
Gruppen kallar sig Suohpanterror och enligt Anders Sunna består den framför allt av finska samiska konstnärer.
– Jag vet inte säkert vilka som ingår i gruppen, men jag har så klart mina misstankar. Det är inte så lätt att vara anonym i Sápmi så det borde inte bli några problem för BUS att få kontakt personerna bakom.
Anders Sunna har också upptäckt delar av andra konstnärers verk i Suohpanterrors affischutställning.
Bör Ájtte ta ner utställningen?
– Nej, nog får den vara kvar, men museet kanske ska tänka ett steg längre. Vilka andra konstnärers verk kan finnas på dessa affischer. Man måste vara kritisk. De vet nog inte riktigt vad de ställer ut och de tror att jag är med i gruppen. Det är Inte så bra om Ájtte säljer det som mina grejer finns med i. Så är det på en affisch, två eller tre inklistrade bilder är mina.
Vad tycker du själv om utställningen?
– Den är ganska amatörmässig. Man ser att det saknas erfarenhet, att här gör man något man nyligen kommit på. Det är mycket fotoshoppande och det mänskliga försvinner.
Du har ju också inslag i dina bilder som anknyter till väpnat uppror?
– Det handlar hur man lyfter fram det, att det är flerbottnat och att det finns mera än det man bara ser, en annan grund för symboliken. Det får inte halka över i våld och en rasfråga, för då blir konstnären den provocerande clownen, som saknar innehåll.
Anders Sunna ser inte gruppen Suohpanterrors som en ensam ö inom den samiska konsten.
– Det finns problem i den samiska världen att man tar lite för mycket av varann. Det har nästan blivit en kultur, i stället för att hämta inspiration utanför, hitta ett eget språk och eget sätt uttrycka sig. Om en ny konstnär kommer fram och som når framgång, då hakar många på den konstnären, för han säljer ju.
– Men sedan finns det många samiska konstnärer som kör sitt eget race. Brita Marakatt Labba gör det egna, det inga andra gör.
Anders Sunna är medveten om att han med sina uttalanden om den samiska konsten kanske sticker huvudet in i ett getingbo.
– Dom kommer säkert att säga att Anders han snor också, men diskussioner krävs för att en kultur ska kunna gå vidare.
Intervjun görs under Anders Sunnas hemresa från Kiruna till Jokkmokk. I Kiruna har han arbetat med gymnasieelever på det estetiska programmet.
– Jag har lärt dem att arbeta. I två dagar har vi hållit på, de har tagit del av mina grejer, men de har inte kopierat rakt av. De har egna idéer. De är självtänkande, säger han om den kommande generationen konstnärer.